Elin och Anna

Vi har varit lediga idag och jag hade planerat en sovmorgon. En 40 kg's klimp till hund väckte mig dock genom att somna på min mage vid 8. Det är kärlek det.

En bra morgon blev dålig, men jag har bäst morgonhumör och efter att ha slagit i alla dörrar som finns i huset, slagit handen röd i väggen och skrikit sönde mina lungor var jag på topp igen. En analyserande essä om boken Du sköna nya värld har ryngt ner mina axlar den senaste tiden. Idag försökte jag finna inspiration genom att se på tv. Det fungerade sådär. Istället kramades jag med hunden och kliade honom bakom öronen i några timmar. Inte heller det fungerade. Jag hörde förövrigt att boken fanns som film och nu ska vi dra ihop en filmkväll och se om vi har förstått boken rätt.

Framåt eftermiddagen skulle jag möta upp Cain för en fika och ärenden. Fikan var härlig och jag skulle kunna leva på Torgstallet. Ärendena resulterade i två väldigt bra skivor, heja 2 för 99! Mary- Chapin Carpenter spelas för fullt i mina högtalare och hon är bra. Tyvärr finns hon förmodligen inte med i mitt rocklexikon så någon avprickning blir det inte denna månaden. Januari- check.

Ena fyller år idag, Grattis!
 Jag fick ett sms innan som i princip påstod att jag/vi är en dålig vän/vänner som inte firar henne idag. Nu är det såhär, bra vänner lyssnar på födelsedagsbarnets önskningar. Och om det är att inte äta tårta på den riktiga födelsedagen för att det fixas rör i huset så gör det inte mig till en dålig vän, snarare en av de bättre. Så det så.
And that goes for the whole gang.

Jag slutade vid två idag och kom hem runt tre. Sedan dess har jag suttit vid datorn och försökt skriva en essä som har visat sig vara svårare att skriva än något jag någonsin gjort. Palestina-Israelkonflikten är en piece of cake jämfört med det här. Jag kan verkligen inte skriva någonting, det känns som om hjärnan står still och 12 års svenskaundervisning är som bortblåst. Jag har prövat allt. Powernap, té, naturgodis, mindmaps (jag gjorde till och med ett riktigt moln) tvtittande, hundmys -ja allt det som brukar funkar är kaputt.
Hemligheten bakom min såkallade skolgång är inte planering utan att jag vet hur jag skall få igång min hjärna när det är dags att skriva. Oftast brukar press fungera och boy! do I feel press? Inlämning på fredag och absolut inget fungerar. Idag tror jag den har drabbats av kortslutning och härdsmälta och jag fruktar att den aldrig mer kommer fungera som vanligt. Det vore synd. För när jag var liten gick jag runt en hel sommar och kallade mig själv för "geni". Det vore synd att dö utan ett nobelpris.

Förövrigt gjorde jag idag en olaglig sak. Vi hade ett väldigt väldigt viktigt möte i en väldigt väldigt lång korridor. Och den väldigt väldigt flummiga Ida och den inte lika väldigt väldigt flummiga Elin var taggade. När vi tackade och reste oss sträckte jag helt sonika ut min hand och tog Idas penna. Trodde jag. När vi kom ut i trappan gav jag den till henne och sa "Här kära Ida, här har du din penna. Jag tog den åt dig så du inte skulle glömma den" varpå Ida säger att det där inte alls är hennes penna utan min egna penna. Men skam den som ger sig, banne mig Ida! Om det inte är din penna och det absolut inte är min penna (för jag äger ingen lila penna, och dessutom är orange är min accentfärg) vems är då pennan? Ah, då slog det mig. Jag har stulit. Jag har gjort något som man inte får göra. Jag har tagit från någon annan. Förlåt mig Vård och Omsorgsförvaltningen, förlåt mig.

Jag och min moder skulle handla ikväll och när vi gick där fick jag se att om man köper 3 valfria Knorrprodukter får man en "busig" mössa. Huh? En busig mössa? Hur är en mössa busig? Hur är en mössa o-busig? Var det det faktum att den var lila eller rosa eller gul eller röd och hade en grön växtliknande topp/knopp längst upp som gjorde mössan busig? Eller är det för att det är fleecetyg? Jag vet inte, men om det finns någon som jobbar på eller för Knorr som har någon inblandning i deras slogans kan ni gärna maila mig och förklara vart det busiga i mössan ligger. För det finns mycket jag vill säga er, så mycket att jag väljer att inte göra det här.
Goodbye, and goodnight.

Dagens låt: Radiohead -Black Star

I get on the train and I just stand about now that I dont think of you.
I keep falling over, I keep passing out, when I see a face like you.
What am I coming to?
Im gonna melt down

//Elin

Söndag eftermiddag och jag har ett ynka kapital kvar i en bok jag avskyr. En bok som jag förmodligen hade tyckt om och funnit klok och framtidssiande om det inte vore för att jag är tvungen att läsa den.
Du sköna nya värld är inte lika skön längre.
Efter kapitlet skall jag lyckas knåpa ihop en uppsats på 125%. Något som inte ens jag, trots mina bristande mattekunskaper, förstår hur jag skall lyckas med. Men så är vi samhällare och jag antar att det ligger i vår natur att vara samhällskritiska och det är därför vi tilldelats en sådan omöjlig uppgift.

Min kära vän Anna ringde innan och var befann sig i en sinnestämning utan dess like. Först berättade hon om sina promenader, sin glömda jacka, och sin Lettlandresa. Sedan beklagade hon sig över musiken på Moon och för en gångs skull var vi överens när det gäller musik. "Alla som inte dansar är våldtäcktsmän" borde inte få klassas som musik. Hur man kan ha en sådan låt på sitt samvete är för mig en gåta. Min låt om semlan i fredags var bättre. "Alla  som inte dansar" är som ett eksam som inte vill gå bort. Ju mer man kliar detso mer kliar det. Jag blir galen och en bojkott är nära.
All those in favor say Aye!


Förövrigt var jag på en filmkväll igår som var mysig. High School Musical 2, Hairspray och fixad skjuts till en fest. En av oss kan inte ljuga och har dessutom ett samvete vilket gör hennes liv märkbart mycket svårare än för oss andra. Dåligt samvete och skuldkänslor präglade hennes sinnesstämmning igår. En annan av oss är trevlig men innerst inne har hon en personlighet som bara spelar ut i närheten av hennes familj. Den alltid lika trevliga tjejen är numera den elaka. Vi andra två har inget samvete men gillar att festa. En av oss har pojkvän och jag kommer aldrig komma hem. Uteliggare och diverse skumma typer kommer hänga med. Helst hoppas jag på en rockkille med svarta jeans och Metallicatröja. Gärna lockigt hår och fina skor. Då blir jag glad.

Det blev ett himla skriveri om trosor bland kommentarerna, och huruvdia Johanna slängde ett par på Al Gore. Johanna säger att hon slängde upp de för att man kan göra etanol på dem, men vi vet alla att Johanna innerst inne gillar Al och gjorde det för att det var så nära en rockstjärnegroupie hon någonsin kommer att bli. Det jag vill säga var att jag läste någonstans att om man skickar in sina gamla och tråkiga underkläder till Björn Borg får man 5 euro tillgodo och Björn Borg kommer senare att skicka de gamla underkläderna till världens ledande politiker.
I think they call it a statement.
Antingen kommer underkläderna verkligen skickas, eller så finns det någon som har en väldigt udda hobby att samla på begagnade underkläder.

Träningsvärken från igår är om möjligt värre idag. Jag har fått försöka skaka igång mina vader då de faktiskt har hamnat i ett läge som är totalt orörligt. Det känns som cement och rumpan skall vi inte ens gå in på. Jag undrar om det är okej att be främmande människor om rumpmassage.

I min klass går en tjej som heter Ida. Ida är lite annorlunda. Annorlunda på ett bra sätt. Ida är väldigt flummig och idag har hon försökt skada mig fysiskt två gånger. Första gången tror jag hon ville ta livet av mig, hon svingade sitt badmintonrack rakt in i min rygg så jag skrek högt. Andra gången försökte hon slita av mig hälsenan genom att trampa på den. Direkt efter sköt någon volleybolltönt en boll rakt på mig så jag föll ihop.
Det jag vill säga är, Ida- jag tycker om dig ändå, men försök hålla koll på ditt racket, samt:
Varför hyser alla agg emot mig under idrottstimmarna?

Medan Ena och Johanna har dragit till Göteborg för att roa sig med allas våran Al Gore har jag våndats över ett idrottsarbete som ska lämnas in imorgon. Tankarna har dock vandrat under kvällen och just nu funderar jag på vad Johanna kommer använda för att slänga på Al. Ruttna tomater eller tårtor?

Förövrigt kan jag inte röra på varken vader eller rumpa. Stelheten från morgonens intevallträning har nu övergått i ren jävla smärta och jag kan nog anta att jag kommer få beskåda världen från ett stående perspektiv imorgon.

Jag har mått dåligt sen jag kom hem. Återigen gjorde jag fruktsallad á la Elin och likförbannat ska jag avsluta hela skålen. Varför? Bor det ett monster i min mage som kräver konstant föda? För även om jag är mätt trycker jag i mig smörgås efter smörgås, frukt efter frukt. En dag ska jag lära mig äta som en dam.

Resten av dagen har jag varit glömsk. Mössan och vantarna fick vänta i biblioteket tills jag kom på att även de skulle med hem. Papper glöms, namn glöms av. Allt glöms bort. Det är åldern som gör det. Jag säger ju det.

Dagens låt: Big Star- Thirteen

Wont you tell me what youre thinking of.
Would you be an outlaw for my love
If its so, well, let me know
If its no, well, I can go.
I wont make you

//Elin

Jag har suttit och skrivit på ett idrottsarbete hela kvällen. Nog för att jag tycker om att träna, men att skriva om det och utvärdera om jag lyckades med mina veckomål det kan ta kål på den bästa. Jag tycker om att springa när det kliar i benen, jag tycker om att simma när ingen ser mig sjunka och jag tycker om att  gå om det är fint väder eller svinkallt. Ibland stämmer inte mina krav på min omgivning, men de senaste 6 veckorna har jag varit tvungen att se bortom mina hinder och göra det ändå. Nu är det klart och jag kan återgå till den vanliga Elin som inte kan planera för fem öre.

För att liva upp min kväll hittade jag en låda julkolor och har avslutat den. Jag har svinont i magen och snart spyr jag. Jag förstår inte varför jag alltid måste gå till överdrift med mitt matintag. Jag ångrar det alltid dagen efter då vi står redo i snålblåsten och ska springa intervaller och maten är på väg upp igen.

I eftermiddags hade jag en dejt med HottisGottis. Det var ljuvligt att få höra hennes stämma igen från andra sidan atlanten. Jag saknar henne redan.

Förövrigt har mitt liv idag kretsat kring 5 herrar vid namn Thom, Jonny,  Ed,  Colin, Phil och deras band Radiohead. Radiohead kan tillsammans med en rad andra band vara mitt absoluta favoritband. Vart jag än har vänt mig idag har de spelat så högt, sorgset och melankoliskt i mina öron att jag vill gråta. Men fan vad bra de är. 

Dagens låt: Radiohead- How do you

He's bitter and twisted
He knows what he wants
He wants to be loved and he wants to belong
He wants us to listen, he wants us to weep

//Elin

Igårkväll slog jag, mamma och pappa vad om huruvida det skulle bli storm eller inte.
Som vanligt, satte jag och mamma oss emot och sa att det absolut inte skulle börja blåsa, det skulle praktiskt taget vara vindstilla.
Som vanligt förespådde min pappa det värsta och började bunkra upp emd stearinljus, ficklampor och konserver.
"HA!, enkel match- aldrig att det kommer storma" tänkte jag och mamma och log förnöjt mot varandra.
Imorse vaknade jag av att rutorna höll på att gå sönder och man hade gått ut med varningar om att vistas utomhus.
Omvända roller och nu var det pappa som log förnöjt.

Förutom om vadslagning ägnade jag gårdagen åt bullutdelning och redovisningar.
De senaste veckorna har jag slitit mitt hår i frustration rörande Brasiliens sociala och ekonomiska utveckling från kolonialtiden och framåt. Förra veckan redovisade jag och min kompanjon vår del, och igår skulle vi lyssna på ytterligare två. Den första gick bra, den andra... inte lika bra kanske. Efter diverse svordomar, könsord och fula tecken. Efter 12 år i skolan har det inte sjunkit in hos vissa (hosthost) att man skall visa respekt för äldre och jag blev trött. Klassen kunde inte hålla sig tillslut och gapskratt utbröt. SP3, the way to do it.

En vacker dag skall jag leta länge och väl tills jag finner mig själv igen och kan skriva om något som gör mig glad. För det är bättre för oss alla.

Idag känner jag mig arg, trött, glad, sur, uppgiven, irriterad, frustrerad, nojig, frusen, kall och miljontals andra saker. Jag hoppas Anna kan komma hit så en film och gamla vanor kan få mig på bättre humör.

Because because
I'm weary of this melody
Because because
I want go get up off my knees
Because because
I'm tired of chasing you around
Because because
I'm lying prostrate on the ground

//Elin

Ja, nu är jag hemhemma igen. Anlände i går och det var väl kul. Fick bussällskap hela vägen från Halmstad av två olika personer. Det var kul för telefonen och jag var inte vänner under gårdagen. Ganska mycket har hänt sen förra gången jag skrev i den här lilla bloggen, men jag vet inte om det slår Elins till ryktes underbara kanelbullar. Jag bakade chokladmuffins och de blev kanongoda men en bakisperson som låg i min soffa åt upp majoriteten av de. Men jag är en snäll människa som tröstar personer som är lite deppiga! Nu håller jag på att inte komma efter i pluggandet redan från början. Det kommer går bra hoppas jag. Nya delkurser började i måndags och sex timmars schemalagd tid i veckan är inte mycket. Så min självdiciplin måste vara på topp! Ska ladda i helgen för att vara tillbaka på söndag kväll och sova i min underbara säng och sen vakna med ett stort leende på måndag morgon. Den planen ska jag försöka följa!

Helgen är kantad av att träffa de vänner som är kvar i den lilla staden, examination för syster och avsked för en lite längre tid än vanligt. Men eftersom tiden går så fort kommer dagarna rinna iväg. Våren kommer bli underbar känner jag på mig. Solen har kommit fram några gånger längs kusten och jag har fått känna värmen mot min kind. Jag har också nästan blivit totalt bortblåst av vinden. Men jag behövde rensa hjärnan så det var lika bra att göra det bokstavligt.

Till våren ska jag också försöka besöka två vänner nere i Lund. En resa till Linköping ser jag också fram emot. Ett jobb tills i sommar ska jag också försöka skaffa. Sen återstår det kasnke en OL-helg och plugg. Fester ska jag också hinna med hade jag tänkt. Våren är underbar som sagt. Känns doften en solig dag på en skön promenad. Det är vår när gruset håller på att tas bort för mig. Men i onsdags tog de bort gruset i Halmstad. Hm, liten vårkänsla infann sig men jag är rädd att den kom alldeles för tidigt. Snön kommer kanske vräka ner i mars och efter det kan det vara slask i en månad. Men jag håller tummarna för att snön inte ska besvära mig något mer. Jag lever på hoppet iaf!

Nu måste jag nog tänka på det där med självdiciplinen och fortsätta mitt arbete. Ha det bra kära vänner och sväva lugnt! //ANNA

De senaste dagarna har jag haft en otrolig längtan efter att få stänga in mig i mitt rum och fuldansa till Regina Spektor. Regina är kanske ingen dansmusik, men fuldansa kan man göra bara man är lycklig. Och det är jag.
Idag är jag lycklig. Nu lyssnar jag på henne, den klaraste rösten av alla stundtals och ett otroligt vackert piano. Hade jag varit kille hade jag friat till Regina igår, i förrgår, innan jag fötts. Så bra är hon.

Förövrigt var det även ikväll "Öppet hus" och bullarna  (både mina och Nisses) blev återigen en succé! Mitt humör blev på topp, jag fick komplimanger från höger och vänster och jag strålade som solen. Tråkigt att det var så få intresserade, sju stycken nya samhällsvetare är inte mycket att hänga i granen. Men som sagt, det var bättre förr. Desto roligare blev kvällen med poker, musik, godis, inlines, säljare, mediakomplimanger och vals.
En bra kväll vägde upp en överjävlig morgon med förkortad träning, en hemsk körlektion som jag inte ens kunde ha, ett visakort som bröt ihop och ett spanskaprov. Att jag dessutom fick ett nervöst sammanbrott och började skaka inför en enkät spädde bara på min dåliga dag.
Men det är okej, för mina bullar är saftiga, doftar gott och har mycket pärlsocker.

Dagens låt: Regina Spektor- Samson

You are my sweetest downfall
I loved you first, I loved you first
Beneath the stars came fallin' on our heads
But they're just old light, they're just old light
Your hair was long when we first met

//Elin

15 januri och i min vänskapskrets finns det idag två födelsedagsbarn, grattis.

Min kväll har spenderats på skolans "Öppet hus". Meningen var att det skulle komma nior och informeras om kommande gymnasieval. Kom det några nior? Nej, men mina bullar gick åt ändå och oj vilken succé de gjorde! Det faktum att JAG faktiskt lyckats med något i köket verkade förvåna de flesta (alla) men lika nöjd var jag för det och enligt säkra källor såg jag riktigt lycklig ut när jag väl fick dela ut bullarna till förbipasserande barn och föräldrar.
Imorgon, då jävlar ska ni få se på andra bullar, hihi, imorgon ska vi stå enade, vi ska sprida kärlek och glädje runt omkring oss, men viktigaste av allt, vi ska ta fokus från företag och upplysa alla potentiella väljare om hur otroligt bra samhällsprogrammet är och att alla dörrar öppnas om man väljer oss.

Imorse vaknade jag på ovanligt bra humör men efter en halvtimmes vilt letande efter ickeanvända kartor till en hel klubb var jag surare än någonsin och humöret nådde en helt ny nivå då jag steg in i gymmet och kort-korta intervaller väntade. En boxercisemörbultad kropp längtar inte efter att få springa uppför. Ut skulle vi, sprang gjorde vi, men fan vad ont jag har nu.

Förövrigt ska jag dra ner på mitt svärande. Låt det bli ett till gemensamt projekt, att få mig att halvera min svordomskvot/dag. Enbart i detta inlägg har jag skrivit jävlar och fan. Och nu gjorde jag det igen. För att få ut mina aggressioner för dagen svär jag nu igen. Var god kolla bort.
Fanjävlafanihelvetesjävlaskit.

Om några dagar åker en av mina bästa vänner ifrån mig.
Redan i torsdags märktes det på mig för jag var tjurig, smällde i dörrar och var allmänt otrevlig. Någon dag kommer förmodligen ett tårdrypande inlägg om henne.
Fram tills dess väljer jag att totalt ignorera det faktum att jag snart är ensam.

Min morbror kom hem från sitt ryska hem igår och hade med sig diverse presenter. Kaviar, champange, rysk choklad med propagandabilder på och till mig ryskt té.
Folk vet hur jag skall tas.

Snart går jag och övriga avgångselever in på vår sista vårtermin. Imorgon är sista jullovsdagen någonsin. För att fira det bastade jag, för att sedan skrubba sönder mig och slutligen smörja in mig. Jag har nog aldrig varit renare, vilket medför att jag ber alla att dofta på mina armar och känna hur lena mina händer och fötter är.
Ibland får man inte uppmärksamhet om man inte skaffar den själv.

Den vackra granen är fortfarande lika ståtlig. Fortfarande blir jag förstummad.
Min mening är inte att skryta, men ni som har sett den, erkänn att den är förbaskat fin?

Dagens låt: Patrick Park- Something Pretty

At the most I'm a glare,
I'm the hopeless son who's hardly there.
I'm the open sign that's always busted.
I'm the friend you need, but can't be trusted.

//Elin

Ja, veckan har varit lite annorlunda.
Det har blivit ett nytt år, vilket jag iofs inte har märkt så mycket av.
Jag är tillbaka i Halmstad och det känns kanon.
Har börjar plugga lite inför tentan nästa lördag.
Det känns bra och kul.

Gårdagskvällen var riktigt mysigt.
Vi pluggade, åt "soppa", chips och dipp.
Sen får vi inte glömma den underbart goda smoothies.
Vi lärde varandra lite av varje :)

Nu har det varit skidor under hela veckan.
En 20-årig kanon har kommit fram rejält och visat upp sig för världseliten.
Precis nu på TV ska de åka upp för en slalombacke.
Ja, vissa är inte riktigt kloka.
Jag är glad att jag sitter i min soffa och dricker varm nyponsoppa!

I dag ska jag plugga med brudarna.
Även se på två av de flickornas nya lägenheter.
Ska bli kul!

Nu ska jag hålla tummarna för det nya stjärnskottet från Sverige.
Ha det bra och sväva lugnt!
//ANNA

För ex antal månader sedan tyckte jag att det vore roligt att skaffa körkort. Och nu har jag kommit så pass långt att det inte finns någon återvändo, men samtidigt har jag inte kommit någonstans alls. Jag är fast i mitten och vart jag än stretar så stannar jag kvar. Innan studenten hade jag planerat att det där kortet skulle vara mitt. Idag hade jag körlektion och när jag inte lyckas med alkotestet förrän först på tredje försöket förstår jag att det här kommer bli knepigare än jag trott.
Skam den som ger sig.

Idag är det fredag och på tisdag börjar skolan. Det innebär att jag kommer tillbringa resterande del av lovet med skolböckerna brevid mig. På agendan för kvällen står Brasiliens sociala och ekonomiska utveckling från det att de var en koloni fram tills idag.

Förövrigt sköter jag min kropp förfärligt dåligt och jag skäms över tanken på hur den egentligen mår. Inatt somnade jag vid 03 och steg upp vid 11. Till frukost åt jag gröt, sedan 2 tunnbrödsmackor och en halv burk kola. Klockan är snart halv sju på kvällen och jag har fortfarande varken ätit lunch eller middag. Nästa års nyårslöfte? Ta hand om mig bättre. Men, det är ett helt år kvar tills dess och jag gör mitt bästa för att leva dåligt. Om man skulle gå och svulla lite fler kolor nu.

Do what you gotta do
Come on back see me when you can
Man I can understand how it might be
Kinda hard to love a girl like me
I don't blame you much for wanting to be free

//Elin

Jag är tröttare än tröttast och har knappt vistats på någon annan plats än min fåtölj idag.
Idag är det 1 januari 2008 och en ny början. 2008 är året då vi lämnar det gamla bakom oss och skapar nya minnen och stunder att bära med oss i framtiden. Det som har hänt har varit bra, även om konsekvenserna inte alltid har varit superba. Jag tror att allt har en mening, och det som händer sker av en orsak. Även om jag har haft dåliga stunder i mitt liv har jag lärt mig av de och kan i efterhand se att det som skedde även förde med sig något bra. 2008 är ett år då allting kan hända. Nu är det upp till mig att göra något med de chanser jag får.

2007 har varit ett ganska ointressant år. Jag började våren med mycket fika och många filmkvällar med vänner som senare skulle försvinna mer och mer ut ur mitt liv. I maj kom deras student och jag sörjde något förfärligt. Aldrig tidigare har jag varit så bitter och sur. Efter studenten packade vi våra väskor och drog till London, ett härligt gäng som spenderade mycket tid strosandes på Londons gator och Starbucks.

Sommaren kom och med den kom Lauren. 2 veckor gick fruktansvärt fort och stämningen var på topp. Hur många jordgubbar jag doppade i choklad tillsammans med henne är en gåta. 6 liter på midsommar tror jag det var. Jävla massa jordgubbar. Stockholm, Liseberg, ELSA. Lauren gjorde sommaren.
Förutom amerikabesök jobbade jag. Tanter och farbröder dagarna i ändå, tills jag kunde alla "svenska sommarklassiker" utantill. Då var det dags, och till Emmabodafestivalen begav vi oss. Familjen, Timo, öl och stulna sovsäckar är det vi bär med oss. Regninga dagar varvat med besök i Duvemåla. Härligt.

Hösten var regning som Svergies höstar alltid är. Hela världen flyttade från mig och ensamheten har aldrig varit så påtaglig som denna höst. I september åkte hela klassen till Skottland och drack öl och gick på guidade turer. Skottland gav upphov till diverse skräckupplevelser och skratt. 31 oktober befann vi oss i Halmstad och såg vår favorit Lasse sjunga rakt in i våra hjärtan. I november fyllde jag 19 och fick en väldigt annorlunda födelsedagspresent av 5 killar som vågar utmanas.

Vintern kom och jag beslöt mig för att ta körkort. Det gick bra, tills verkligheten kom ikapp och latheten gjorde sig påmind. Jag jobbar på det. I december gick jag ut och sprang en dag och var med om den bästa upplevelsen någonsin. Ju mer julen nalkats desto mer lockande blir ett annat land. Vi byter dalahästar mot lusekoftor och roligt mot morsomt. Julafton tillbringades med farfar och Kalle Anka. Nyår i skogen spelandes med andra ord, pictionary och Guitar Hero tills Xboxen strejkade var en perfekt avslutning.

I efterhand har inte 2007 varit ett dåligt år. Men inte heller ett överdrivet bra. Många människor har kommit och gått och jag uppskattar de som stannat kvar hos mig. Jag vet att jag kan vara en pain in the ass i en del fall, men oftast har jag bra intentions. 2007 kom svenskan tillbaka helt till mig förutom ibland. Ett nytt barn föddes in i min andra familj och jag är glad för deras skull. 2007 var året då jag var förvirrad över saker men allt löser sig. Hakuna Matata.

Nu väntar ett nytt år och jag är redo. Come and get me.

Dagens låt: the Killers- When you were young

They say the devil's water, it ain't so sweet
You don't have to drink right now
But you can dip your feet
Every once in a little while

//Elin