Living is easy. Loving is not.
Det är något med våren som sätter hjärtan i brand. Runt omkring mig hittar mina vänner någon att hålla i handen.
Jag fick frågan hur min drömkille ser ut/är, och tänker nu sätta er in i problematiken med att hitta min soulmate.
Vi börjar med det ytliga.
För det första vill jag att att han ska vara snygg. Inte toksnygg, men lagom snygg. Han ska vara söt, vacker och ha ett utmärkande och annorlunda utseende. Alldagliga killar går bort. Hundögon är ett plus. Muskler är bra, det bästa som finns är när man ser dem. Jag vill inte ha en biff, men en spinkig kille med no junk in the trunk går bort. Men hockeyrumpa? Nej. Och kläderna. Ojojoj. Jag vill inte bry mig, men jag hade ljugit om jag sa att det inte var så. En kille som går i tshirt i minusgrader och inte vågar klä sig som han vill fungerar inte. Hans personlighet måste speglas i kläderna. Men viktigast av allt är självförtroende. Utseende, kropp och kläder blir så mycket bättre bara man trivs med sig själv. Du är den du är.
Personlighet då?
Oj. Killen måste vara smart, intelligent och allmänbildad. Han måste stå för det han säger, att ha dubbelmoral och inte våga säga sina åsikter är frustrerande. Men att kunna kompromissa och förstå andras sätt att tänka är guld värt. Han måste vara ödmjuk och våga driva med sig själv, kunna skämma ut sig och inte vara rädd att sjunga karaoke. Att kunna erkänna sina misstag och svälja stoltheten är bra egenskaper.
Min drömkille måste kunna leva med mitt temperament, han måste förstå att det finns stunder då jag slår handen i en väg, smäller i dörrar, kastar saker i golvet och tjurar. Han måste veta när det är dags att dra sig undan och att när jag svarar att allt är bra, så är det enda jag vill att någon skall dra ur mig vad det är för fel.
Skall man snärja mig så måste man fungera med mina vänner, man skall gilla att åka pulka på vintern, ha snöbollskrig och göra snöänglar. Att åka på dagsutflykter, delta i Sten-Sturerallyt och åka kust till kust är bara en liten del av vad man skulle få uppleva om man vill leva med mig. Killen måste ha förståelse för mina musikräder, att gå i skivaffärer och sovra bland all musik är ett måste. Han måste ha ett genuint musikintresse och gärna spela ett instrument.
Han måste ha mål och vilja något med sitt liv. Att utvecklas och uppleva nya saker är ett av de viktigaste kriterierna. Att vilja rädda världen, förbättra livssituationen och jobba för en bättre miljö är viktigt. Lever man med mig måste man källsortera. Om jag skulle vara ihop med någon måste personen ge allt i alla sina åtaganden. Jag förstår inte människor som ger upp, att sluta utan att ha försökt är bland det värsta jag vet. Om jag skulle få välja skulle vi inte umgås konstant, han måste kunna umgås ensam med sina vänner, och jag med mina. Min drömkille måste kunna hantera ett bråk, jag tror inte att ett hälsosamt förhållande är perfekt och fritt från gräl.
Ett kriterie är att han måste kunna skämta och ha bra humor. Likadan humor som mig är inte nödvändigt, men att få mig att skratta, det är bland det viktigtaste som finns. Att ha folkvett, respektera andra människor och inte vara arrogant är saker som jag förutsätter att alla har och kan och har du inte det, är du inget för mig.
Men, det finns en sak som slår allt. Han måste kunna väga upp alla mina dåliga sidor och göra mig till en älskvärd person. Min drömkille måste komplettera mig helt enkelt.
Om du känner att du uppfyller ovanstående kriterium, hör gärna av dig så bokar jag kyrka på momangen.
Jag fick frågan hur min drömkille ser ut/är, och tänker nu sätta er in i problematiken med att hitta min soulmate.
Vi börjar med det ytliga.
För det första vill jag att att han ska vara snygg. Inte toksnygg, men lagom snygg. Han ska vara söt, vacker och ha ett utmärkande och annorlunda utseende. Alldagliga killar går bort. Hundögon är ett plus. Muskler är bra, det bästa som finns är när man ser dem. Jag vill inte ha en biff, men en spinkig kille med no junk in the trunk går bort. Men hockeyrumpa? Nej. Och kläderna. Ojojoj. Jag vill inte bry mig, men jag hade ljugit om jag sa att det inte var så. En kille som går i tshirt i minusgrader och inte vågar klä sig som han vill fungerar inte. Hans personlighet måste speglas i kläderna. Men viktigast av allt är självförtroende. Utseende, kropp och kläder blir så mycket bättre bara man trivs med sig själv. Du är den du är.
Personlighet då?
Oj. Killen måste vara smart, intelligent och allmänbildad. Han måste stå för det han säger, att ha dubbelmoral och inte våga säga sina åsikter är frustrerande. Men att kunna kompromissa och förstå andras sätt att tänka är guld värt. Han måste vara ödmjuk och våga driva med sig själv, kunna skämma ut sig och inte vara rädd att sjunga karaoke. Att kunna erkänna sina misstag och svälja stoltheten är bra egenskaper.
Min drömkille måste kunna leva med mitt temperament, han måste förstå att det finns stunder då jag slår handen i en väg, smäller i dörrar, kastar saker i golvet och tjurar. Han måste veta när det är dags att dra sig undan och att när jag svarar att allt är bra, så är det enda jag vill att någon skall dra ur mig vad det är för fel.
Skall man snärja mig så måste man fungera med mina vänner, man skall gilla att åka pulka på vintern, ha snöbollskrig och göra snöänglar. Att åka på dagsutflykter, delta i Sten-Sturerallyt och åka kust till kust är bara en liten del av vad man skulle få uppleva om man vill leva med mig. Killen måste ha förståelse för mina musikräder, att gå i skivaffärer och sovra bland all musik är ett måste. Han måste ha ett genuint musikintresse och gärna spela ett instrument.
Han måste ha mål och vilja något med sitt liv. Att utvecklas och uppleva nya saker är ett av de viktigaste kriterierna. Att vilja rädda världen, förbättra livssituationen och jobba för en bättre miljö är viktigt. Lever man med mig måste man källsortera. Om jag skulle vara ihop med någon måste personen ge allt i alla sina åtaganden. Jag förstår inte människor som ger upp, att sluta utan att ha försökt är bland det värsta jag vet. Om jag skulle få välja skulle vi inte umgås konstant, han måste kunna umgås ensam med sina vänner, och jag med mina. Min drömkille måste kunna hantera ett bråk, jag tror inte att ett hälsosamt förhållande är perfekt och fritt från gräl.
Ett kriterie är att han måste kunna skämta och ha bra humor. Likadan humor som mig är inte nödvändigt, men att få mig att skratta, det är bland det viktigtaste som finns. Att ha folkvett, respektera andra människor och inte vara arrogant är saker som jag förutsätter att alla har och kan och har du inte det, är du inget för mig.
Men, det finns en sak som slår allt. Han måste kunna väga upp alla mina dåliga sidor och göra mig till en älskvärd person. Min drömkille måste komplettera mig helt enkelt.
Om du känner att du uppfyller ovanstående kriterium, hör gärna av dig så bokar jag kyrka på momangen.
Dagens låt: Bobbie Raitt- Let's give them something to talk about
Let's give them something to talk about
A little mystery to figure out
Let's give them something to talk about
How about love, love, love, love?
A little mystery to figure out
Let's give them something to talk about
How about love, love, love, love?
//Elin
Challenge me.
Jag blev utmanad av Johanna.
Jag är egentligen inte så mycket för sådant här men jag gör väl ett försök.
För fem år sedan var jag 14 år gammal och gick i åttan. Egentligen tyckte jag om högstadiet men av någon anledning har jag raderat ut de tre åren ur mitt minne. Jag gillade skolan, men klassens sammansättning vid den tidpunkten försvårade nog framtiden för de flesta. Detta året var nog det värsta i mitt liv, upp och ner som en berg och dalbana, hit och dit som en slänggunga. På fritiden befann jag mig allt som oftast i skogen på träning eller tävling eller med Julia och Josephine. Två vänner som jag lärde känna under min högstadieperiod, och även om vi inte träffas så ofta idag är de väldigt uppskattade.
För tio år sedan var jag nio år gammal och gick i trean. Under den tiden fick jag specialstolar och allt möjligt eftersom jag hade en väldigt lustig rygg tillika ben. Ett för kort ben gav en sned rygg, vilket orsakade konstant smärta i ryggen och därefter ergonomisk stol! Haha, skadeglädje! Jag menar inte på att jag såg ut som Quasimodo, jag var ett snyggt barn. Eller söt kanske stämmer bättre. Okej, jag var iallafall inte ful som stryk. Förövrigt hade jag knappt några tjejkompisar utan höll mig till min bror, grannar och killkompisar. Det var nu min avsky mot utsläppt hår började och jag vägrade även rosa, klänning och strumpbyxor.
För femton år sedan var jag fyra år och hade gått på dagis sedan 3 år och 3 månader tillbaka. Jag kallar mig en veteran i sammanhanget. När jag var fyra var jag tyst, tillbakadragen och självständig. Jag pratade inte i onödan (har ett vagt minne av att jag vid förfrågan svarat: varför ska jag tala när alla som gör det bara säger onödiga saker?) Jag tyckte om att hålla mig utanför och iaktta men vågade säga ifrån när det väl gällde (jag drog bland annat en tjej på dagis i håret när det egentligen var min tur att mata fiskarna) och det skulle inte dröja länge innan jag åkte buss till Borås själv och överraskade mamma på jobbet.
För tjugo år sedan var jag inte född ännu. Nästan en hel graviditet skulle ske innan det var dags och övriga familjen ägnade sig åt att flytta.
Ja ni märker ju, detta var inte riktigt min grej. Men summan av kardemumman blir att jag inte har genomgått några drastiska förändringar sedan jag föddes. Det kanske är det som behövs? En drastisk förändring. Vad säger ni, jag gör en Britney- rakar av mig allt hår, kanske slår till på lite rosa färg samtidigt. För att pigga upp.
//Elin
Jag är egentligen inte så mycket för sådant här men jag gör väl ett försök.
För fem år sedan var jag 14 år gammal och gick i åttan. Egentligen tyckte jag om högstadiet men av någon anledning har jag raderat ut de tre åren ur mitt minne. Jag gillade skolan, men klassens sammansättning vid den tidpunkten försvårade nog framtiden för de flesta. Detta året var nog det värsta i mitt liv, upp och ner som en berg och dalbana, hit och dit som en slänggunga. På fritiden befann jag mig allt som oftast i skogen på träning eller tävling eller med Julia och Josephine. Två vänner som jag lärde känna under min högstadieperiod, och även om vi inte träffas så ofta idag är de väldigt uppskattade.
För tio år sedan var jag nio år gammal och gick i trean. Under den tiden fick jag specialstolar och allt möjligt eftersom jag hade en väldigt lustig rygg tillika ben. Ett för kort ben gav en sned rygg, vilket orsakade konstant smärta i ryggen och därefter ergonomisk stol! Haha, skadeglädje! Jag menar inte på att jag såg ut som Quasimodo, jag var ett snyggt barn. Eller söt kanske stämmer bättre. Okej, jag var iallafall inte ful som stryk. Förövrigt hade jag knappt några tjejkompisar utan höll mig till min bror, grannar och killkompisar. Det var nu min avsky mot utsläppt hår började och jag vägrade även rosa, klänning och strumpbyxor.
För femton år sedan var jag fyra år och hade gått på dagis sedan 3 år och 3 månader tillbaka. Jag kallar mig en veteran i sammanhanget. När jag var fyra var jag tyst, tillbakadragen och självständig. Jag pratade inte i onödan (har ett vagt minne av att jag vid förfrågan svarat: varför ska jag tala när alla som gör det bara säger onödiga saker?) Jag tyckte om att hålla mig utanför och iaktta men vågade säga ifrån när det väl gällde (jag drog bland annat en tjej på dagis i håret när det egentligen var min tur att mata fiskarna) och det skulle inte dröja länge innan jag åkte buss till Borås själv och överraskade mamma på jobbet.
För tjugo år sedan var jag inte född ännu. Nästan en hel graviditet skulle ske innan det var dags och övriga familjen ägnade sig åt att flytta.
Ja ni märker ju, detta var inte riktigt min grej. Men summan av kardemumman blir att jag inte har genomgått några drastiska förändringar sedan jag föddes. Det kanske är det som behövs? En drastisk förändring. Vad säger ni, jag gör en Britney- rakar av mig allt hår, kanske slår till på lite rosa färg samtidigt. För att pigga upp.
Dagens låt: Alphabeat-Fascination
We love this exaltation
We want the new temptations
It's like a revelation
We live on fascination.
We want the new temptations
It's like a revelation
We live on fascination.
//Elin
In my spaceship I am laughing.
Igår var bra.
Jag var catwoman och fastnade med svansen lite varstans. Vid tjugo i sju stannade det till en bil utanför mitt hus och jag blev upphämtad av Anna invirad i folie. Hej gaffel!
Väl på plats möttes vi av en somrig Berra som var en galen turist med en härligt somrig kjol.
Maddelito visade prov på kreativitet och gav oss kvällens miljötänk med kostymen "avfall". Bra att tänka på återvinning. Förövrigt fanns det en väldigt blond flygvärdinna, en livs levande discokula samt en oklädd at location.
Efter middag, en lek där jag var trea, utsatt och fick förtära minst tre klunkar vid varje tärningsslag blev det dags för charader och boy! vad Anna var på gång. Även om ingen förstod "blubb blubb blubb" som tydligen var översvämning så läste ohn mina tankar och kammade hem övergångställe.
Sedan gav vi oss ut i vinternatten, för även om det snart är april var det -10 grader ute, och vi var mer taggade än någonsin. Huruvida det beror på den där leken låter jag vara osagt.
Ner kom vi, lite dött, ganska välbekant, men allt blir bättre när man fuldansar. Att träffa vänner som man tycker om men som man aldrig träffar på grund av distansen gör allt ännu bättre. Jag saknade mina öron och min svans dock.
När klockan närmade sig två gav vi upp och tiggde skjuts hem. Det hade inte gått annars.
Jag somnade och vaknade imorse på fel ställe.
Det är efter kvällar som igår man inte vill vakna upp hemma i sin säng i sitt vanliga hus.
Det är efter kvällar som igår som jag känner ännu mer längtan efter att få komma bort. Jag vill vakna i ett rum på andra sidan jorden, hell- en annan stad räcker. Jag vill vakna och inte ha med mig en sko hem. Jag vill vakna med vänner omkring mig. Jag vill vakna, öppna dörren och se havet utanför. Jag vill gå ut i en solvarm stad och köpa nybakat bröd i bageriet på hörnet. Jag vill sitta i en park och dricka vin och spela kubb. Jag vill fortsätta kvällen på ett nytt ställe med samma, sanna och nya vänner runt omkring mig. Jag vill dansa tills mina fötter blöder och jag vill gå hem lika lycklig som jag gjorde igår. Fast allt skulle vara annorlunda.
Jag var catwoman och fastnade med svansen lite varstans. Vid tjugo i sju stannade det till en bil utanför mitt hus och jag blev upphämtad av Anna invirad i folie. Hej gaffel!
Väl på plats möttes vi av en somrig Berra som var en galen turist med en härligt somrig kjol.
Maddelito visade prov på kreativitet och gav oss kvällens miljötänk med kostymen "avfall". Bra att tänka på återvinning. Förövrigt fanns det en väldigt blond flygvärdinna, en livs levande discokula samt en oklädd at location.
Efter middag, en lek där jag var trea, utsatt och fick förtära minst tre klunkar vid varje tärningsslag blev det dags för charader och boy! vad Anna var på gång. Även om ingen förstod "blubb blubb blubb" som tydligen var översvämning så läste ohn mina tankar och kammade hem övergångställe.
Sedan gav vi oss ut i vinternatten, för även om det snart är april var det -10 grader ute, och vi var mer taggade än någonsin. Huruvida det beror på den där leken låter jag vara osagt.
Ner kom vi, lite dött, ganska välbekant, men allt blir bättre när man fuldansar. Att träffa vänner som man tycker om men som man aldrig träffar på grund av distansen gör allt ännu bättre. Jag saknade mina öron och min svans dock.
När klockan närmade sig två gav vi upp och tiggde skjuts hem. Det hade inte gått annars.
Jag somnade och vaknade imorse på fel ställe.
Det är efter kvällar som igår man inte vill vakna upp hemma i sin säng i sitt vanliga hus.
Det är efter kvällar som igår som jag känner ännu mer längtan efter att få komma bort. Jag vill vakna i ett rum på andra sidan jorden, hell- en annan stad räcker. Jag vill vakna och inte ha med mig en sko hem. Jag vill vakna med vänner omkring mig. Jag vill vakna, öppna dörren och se havet utanför. Jag vill gå ut i en solvarm stad och köpa nybakat bröd i bageriet på hörnet. Jag vill sitta i en park och dricka vin och spela kubb. Jag vill fortsätta kvällen på ett nytt ställe med samma, sanna och nya vänner runt omkring mig. Jag vill dansa tills mina fötter blöder och jag vill gå hem lika lycklig som jag gjorde igår. Fast allt skulle vara annorlunda.
Dagens låt: Tracy Chapman- Telling stories
Leave the pity and the blame
For the ones who do not speak
You write the words to get respect and compassion
And for posterity
You write the words and make believe
There is truth in the space between
For the ones who do not speak
You write the words to get respect and compassion
And for posterity
You write the words and make believe
There is truth in the space between
//Elin
Ligger i sängen och myser
Hemma i födelseorten igen. Ser fram emot kvällen och en rolig återförening och maskerad! Nu är jag rastlös. Så jag tänkte berätta lite om mig själv! Haha!
PERSONLIGT
1. Vad heter du? Anna
2. Vad skulle du vilja heta ifall du själv fick välja? Jag är nöjd med mitt namn
3. Vilka andra namn tänkte dina föräldrar ge dig? Hilma
4. Vilket stjärntecken är du? Oxe
5. Vilken årgång är du? 87:a
6. Vart bor du? Halmstad
7. Bott utomlands? Nej
8. Flyttat antal gånger? En gång
9. Vart skulle du vilja bo? I lite varmare klimat
10. Vilken skolklass? Högskolan, första året
11. Vad vill du bli när du blir äldre? Folkhälsovetare eftersom jag pluggar till det
UTSEENDE
1. Hur lång är du? 164 cm kanske
2. Hur mycket väger du? 65 kilo =)
3. Hårfärg och frisyr? Axellångt mörkblont hår med lugg
4. Ögonfärg? Blåa
5. Mest nöjd med? Helheten
6. Minst nöjd med? Jag försöker se allt positivt
7. Skostorlek? 37/38
8. Glasögon? Nej
9. Har du några piercingar/tatueringar? Hål i öronen.
FAVORITER
1. Film? Shrek
2. Låt? Du hade tid - Lars Winnerbäck
3. Årstid? Sommar
4. Mat? Kycklig, ris med brunsås
5. Dryck? Mjölk
6. Djur? Inget stort intresse
7. Färg? Blå.
8. Parfym? Pink Lacoste
9. Tv-program? Friends
10. Idrott? Inomhusfotboll
KLÄDER
1. Vad använder du just nu för jacka? Svart craft-jacka
2. Vad använder du just nu för skor? Gröna converse
3. Favoritfärg på kläder? Svart
4. Favoritklädersplagg? Jeans och linne
5. Vilka kläder skulle du vilja ha just nu? Nya sommarkläder
6. Favoritaffärer? Ingen speciell
7. För ungefär hur mycket köper du kläder för i månaden? Inte mycket
8. Favoritmärke? Har inget
9. Vad har du för byxstorlek? 29/31
10. Vad har du för tröjstorlek? M
Japp, nu har jag delat med mig lite. Det är kanske inte intressant men nu har jag gjort det iaf! Nu är det folie som gäller för hela slanten! Sväva lugnt kära vänner! //ANNA
PERSONLIGT
1. Vad heter du? Anna
2. Vad skulle du vilja heta ifall du själv fick välja? Jag är nöjd med mitt namn
3. Vilka andra namn tänkte dina föräldrar ge dig? Hilma
4. Vilket stjärntecken är du? Oxe
5. Vilken årgång är du? 87:a
6. Vart bor du? Halmstad
7. Bott utomlands? Nej
8. Flyttat antal gånger? En gång
9. Vart skulle du vilja bo? I lite varmare klimat
10. Vilken skolklass? Högskolan, första året
11. Vad vill du bli när du blir äldre? Folkhälsovetare eftersom jag pluggar till det
UTSEENDE
1. Hur lång är du? 164 cm kanske
2. Hur mycket väger du? 65 kilo =)
3. Hårfärg och frisyr? Axellångt mörkblont hår med lugg
4. Ögonfärg? Blåa
5. Mest nöjd med? Helheten
6. Minst nöjd med? Jag försöker se allt positivt
7. Skostorlek? 37/38
8. Glasögon? Nej
9. Har du några piercingar/tatueringar? Hål i öronen.
FAVORITER
1. Film? Shrek
2. Låt? Du hade tid - Lars Winnerbäck
3. Årstid? Sommar
4. Mat? Kycklig, ris med brunsås
5. Dryck? Mjölk
6. Djur? Inget stort intresse
7. Färg? Blå.
8. Parfym? Pink Lacoste
9. Tv-program? Friends
10. Idrott? Inomhusfotboll
KLÄDER
1. Vad använder du just nu för jacka? Svart craft-jacka
2. Vad använder du just nu för skor? Gröna converse
3. Favoritfärg på kläder? Svart
4. Favoritklädersplagg? Jeans och linne
5. Vilka kläder skulle du vilja ha just nu? Nya sommarkläder
6. Favoritaffärer? Ingen speciell
7. För ungefär hur mycket köper du kläder för i månaden? Inte mycket
8. Favoritmärke? Har inget
9. Vad har du för byxstorlek? 29/31
10. Vad har du för tröjstorlek? M
Japp, nu har jag delat med mig lite. Det är kanske inte intressant men nu har jag gjort det iaf! Nu är det folie som gäller för hela slanten! Sväva lugnt kära vänner! //ANNA
Chaos.
Jag vaknade extra tidigt imorse för att åka och och göra min uppkörning.
JAg kände redan från början att något skulle gå fel. Det var liksom inte densamma trötthet som vanligtvis förlamar både kropp och tanke, utan imorse kunde jag föra en riktig konversation i samma sekund jag slog upp ögonen, jag kunde se digitalklockans siffror tydligt, och jag hittade in i duschen direkt. Jag åt upp all gröt och var klar innan mamma. Något var inte som det brukar.
Vi körde iväg- so far, so good.
Vi kommer 20 minuter från staden, då börjar det. Det skakar och det lyser lampor, det tjuter och det piper. Jag trodde för en millisekund att jag var Angelina Jolie i "Mr & Mrs Smith", minus läpparna, men ack så fel jag hade.
Vi svängde av vägen och kalabaliken fortsatte.
Något är fel. Mycket fel.
Fram med instruktionsböcker, körkortsböcker och felet kunde konstateras. En rem hade gått av. Poff, bara sådär.
Vad gör man då, när man sitter mitt ute på en väg, i ett snökaos, utan fungerande bil, och med 27 minuter kvar tills uppskrivningen skulle ta plats?
Man ringer sina vänner.
Daniel- var tvungen att vara i skolan.
Therese- svarade inte.
Ena- hade ingen bil.
Då kommer jag på det! Johanna och Niklas är hemma. Jag ringer, jag ringer, jag ringer lite till och en något morgontrött Johanna svarar, frågar varför jag inte tar en buss, håller på att somna om, inser allvaret i det hela, och NIklas är på väg. Fy bubblan vad lycklig jag blev. Tack!
Sedan gick det av bara farten, Niklas kom och vi drog iväg relativt laglydligt i lilla Bettan, in och skriva prov, hem och köpa frallor, och sedan till skolan.
Dagens tack och förlåt går till NIklas för att han är så pass morgonpigg att han är påklädd när Johanna yttrar orden "Men, finns det ingen buss?" och dagens förlåt till Johanna för att jag väckte dig.
Jag skall återgälda er på något sätt.
Klarade jag provet då?
Jo, jag gjorde ju det.
//Elin
JAg kände redan från början att något skulle gå fel. Det var liksom inte densamma trötthet som vanligtvis förlamar både kropp och tanke, utan imorse kunde jag föra en riktig konversation i samma sekund jag slog upp ögonen, jag kunde se digitalklockans siffror tydligt, och jag hittade in i duschen direkt. Jag åt upp all gröt och var klar innan mamma. Något var inte som det brukar.
Vi körde iväg- so far, so good.
Vi kommer 20 minuter från staden, då börjar det. Det skakar och det lyser lampor, det tjuter och det piper. Jag trodde för en millisekund att jag var Angelina Jolie i "Mr & Mrs Smith", minus läpparna, men ack så fel jag hade.
Vi svängde av vägen och kalabaliken fortsatte.
Något är fel. Mycket fel.
Fram med instruktionsböcker, körkortsböcker och felet kunde konstateras. En rem hade gått av. Poff, bara sådär.
Vad gör man då, när man sitter mitt ute på en väg, i ett snökaos, utan fungerande bil, och med 27 minuter kvar tills uppskrivningen skulle ta plats?
Man ringer sina vänner.
Daniel- var tvungen att vara i skolan.
Therese- svarade inte.
Ena- hade ingen bil.
Då kommer jag på det! Johanna och Niklas är hemma. Jag ringer, jag ringer, jag ringer lite till och en något morgontrött Johanna svarar, frågar varför jag inte tar en buss, håller på att somna om, inser allvaret i det hela, och NIklas är på väg. Fy bubblan vad lycklig jag blev. Tack!
Sedan gick det av bara farten, Niklas kom och vi drog iväg relativt laglydligt i lilla Bettan, in och skriva prov, hem och köpa frallor, och sedan till skolan.
Dagens tack och förlåt går till NIklas för att han är så pass morgonpigg att han är påklädd när Johanna yttrar orden "Men, finns det ingen buss?" och dagens förlåt till Johanna för att jag väckte dig.
Jag skall återgälda er på något sätt.
Klarade jag provet då?
Jo, jag gjorde ju det.
Dagens låt: Veronica Maggio- Måndagsbarn
Vad har du gjort av dig, för dig, med dig själv
Situationen är så sjuk
Vad har du gjort, för dig är det alltid helg
O helgen måste ta slut
Jag blev ett måndagsbarn
Hela livet blev en helg
De är måndag snart
Men jag lever för ikväll
Situationen är så sjuk
Vad har du gjort, för dig är det alltid helg
O helgen måste ta slut
Jag blev ett måndagsbarn
Hela livet blev en helg
De är måndag snart
Men jag lever för ikväll
//Elin
Off we go.
Yes, jag är tillbaka, och jag är laddad.
Jag ber om ursäkt för min frånvaro, men jag tappade sugen. Jag behövde andas lite för att samla nya krafter och komma tillbaka starkare än någonsin.
I helgen har jag haft ett fullspäckat schema.
I fredags panikåkte vi flera mil för att köpa ännu mera tyg till min balklänning, hur jag skall kunna andas i den är ett mysterium. Därefter blev det avskedsmiddag utan middag, men med väldigt mycket japanmix, te och amerikaprat. Lyckad kväll var det, ha det underbart i Brighton!
Igår tillbringade jag största delen av min vakna tid med näsan i skolböckerna, samtidigt som jag tar körkort. HUr jag skall hinna med allt veckan som kommer blir intressant, just nu får jag skriva måndagens händelser på tisdagen i almanackan pga för lite utrymme. Snåla jävlar.
På kvällen tänkte jag Madonna och 80tal, drog på mig lila tajts, grön-blå randig body, slivriga sneakers, illrosa magtröja, glittereyeliner, mulitfärgade armband, tuperade håret och satte i ett svettband. Perfekt blev det och resultatet blev som jag hoppats, gapskratt och pekande.
Det var dags för schlager/singstarkväll och temat var såklart 80tal.
Det var helt klart min och Saras kväll på Singstar och vi sjöng och skrålade så det stod härliga till! Linda Bengtzing var vår favorit under kvällen och jag tror att hela Torsbo hörde oss när vi tog de riktigt låga tonerna. De höga med för den delen.
Vi skulle äta lamm idag men vi insåg att det inte funkade så nu blir det kinamat. Hej beach 2008!
Men först, en promenad med hunden, som förövrigt är klippt runt ögonen nu så inget mer snack om den saken.
//Elin
Jag ber om ursäkt för min frånvaro, men jag tappade sugen. Jag behövde andas lite för att samla nya krafter och komma tillbaka starkare än någonsin.
I helgen har jag haft ett fullspäckat schema.
I fredags panikåkte vi flera mil för att köpa ännu mera tyg till min balklänning, hur jag skall kunna andas i den är ett mysterium. Därefter blev det avskedsmiddag utan middag, men med väldigt mycket japanmix, te och amerikaprat. Lyckad kväll var det, ha det underbart i Brighton!
Igår tillbringade jag största delen av min vakna tid med näsan i skolböckerna, samtidigt som jag tar körkort. HUr jag skall hinna med allt veckan som kommer blir intressant, just nu får jag skriva måndagens händelser på tisdagen i almanackan pga för lite utrymme. Snåla jävlar.
På kvällen tänkte jag Madonna och 80tal, drog på mig lila tajts, grön-blå randig body, slivriga sneakers, illrosa magtröja, glittereyeliner, mulitfärgade armband, tuperade håret och satte i ett svettband. Perfekt blev det och resultatet blev som jag hoppats, gapskratt och pekande.
Det var dags för schlager/singstarkväll och temat var såklart 80tal.
Det var helt klart min och Saras kväll på Singstar och vi sjöng och skrålade så det stod härliga till! Linda Bengtzing var vår favorit under kvällen och jag tror att hela Torsbo hörde oss när vi tog de riktigt låga tonerna. De höga med för den delen.
Vi skulle äta lamm idag men vi insåg att det inte funkade så nu blir det kinamat. Hej beach 2008!
Men först, en promenad med hunden, som förövrigt är klippt runt ögonen nu så inget mer snack om den saken.
Dagens låt: Maia Hirasawa- And I found this boy
And we talked about life, we talked about time
We talked about me, while he was looking around
He was searching for something new and exciting,
while I was standing there right in front of him
Hello
We talked about me, while he was looking around
He was searching for something new and exciting,
while I was standing there right in front of him
Hello
//Elin
Jaha
Livet flyter på men jag tar på min mer och mer saker hela tiden. Jag har inte fattat än att jag kan göra allt och ingenting. En del saker blir lidande och samtigdt har jag svårt att lämna ut ansvaret till andra. Jag måste förbättra mig annars kommer jag snart bara ligga i min säng, stirra upp i taket och inte göra något som jag tagit ansvar för. Plugget tar mycket tid nu. Två tentor närmar sig men skulle ta en liten paus nu i allt läsande och göra en undersökning. Den handade om TV aparater och lite annat. Jag blev tillfrågad:
Hur gammal jag var: Det var ganska lätt fråga men samtidigt deprimerande av att snsart skriva 21, åren går varesej jag vill eller inte.
Vilket landskap jag bor i: Ja, känndes lite konstigt att fylla i Halland och inte Västergötland
Sen postnummet: Jag har äntligen lärt mig vilka fem siffror det är men kändes konstiga att inte skriva 523 38. Det har gått upp ett ljus för mig att jag INTE bor i Ulricehamn längre. Det gör mig lite ledsen inombords. Visst. vad finns där osm inte finns här? Jo, morochfar, väldigt bra vänner. Ja, det är nog det jag saknar. Sen skogen, Åsunden och, den lilla lilla gågatan. Tankarna kommer in på framtiden då. Det är en mysig satd men inte för en tjej som är 20 år och vill vidga sina vyer. Efter tillräckligt många år har jag upplevt det mesmta som går att uppleva. Halmstad är kanon, men bröjar redan kännas litet. Konstigt tycker jag. Men trivs som fisken i vattnet.
Hur många TV apparater finns det i de olika delarna i ditt hushåll: Alternativen var matsal, kök, sovrum, badrum, hobbyrum eller annat rum. Sen fanns det rutor efter varje plats där jag skulle skriva. Jag blev lite konfunderad i vilket rum min TV står i. På 28km2 blir det inte så många rum och ni som varit hos mig vet hur det ser ut. Badrummet kunde jag räkna bort, där står inte min TV. Hobbyrum har jag inget heller. Kanske kan räkna den lilla ytan i hallen som ett litet rum där det står fullt med saker som jag ska göra men där står iaf inte min TV. Alltså har jag köket, matsalen eller sovrummet att välja mellan. För något annat rum har jag faktiskt inte. Att en sån här liten fråga kan väka så många tankar. Sen funderade jag på vart soffan står, vilket rum är det? Det kanske är mitt andra rum, mitt TV-rum. Svårt val vilket jag ska skriva. Får nog bli annat rum, haha!
Vilket rum tittar du helst på Tv i var nästa fråga: Det rummet jag har TV´n i var mitt svar.
Vilken storlek har din TV: Det var en massa alternativ. Jobbigt många. Men jag behövde inte läsa igenom alla för min lilla 14´ TV var som det första alternativet. Den är liten men naggande god. Jag ser vad som står och vad som visas på TV´n oftast. Det är huvudsaken tycker jag. Sen är det bara jobbigt att ha en för stor TV för nacken. Jobbigt att flytta huvudet fram och tillbaka hela tiden! Haha!
Sen var det slut med frågor. Utan den undersökningen skulle jag inte ha bloggat tror jag så jag får väl tacka den! Annars är det fullt upp i mitt liv. Det hände allt och inget tycker jag. Men nu måste jag nog återgå till mitt plugg. Ha det bra och sväva lugnt! //ANNA
Hyperventilation.
Vi hade besök i skolan igår från universitet, högskolor samt folkhögskolor. Allt var ett försök att hjälpa oss elever att få någon klarhet i vår framtid, vi skulle bli sugna på att plugga, vi skulle äntligen hitta vår drömutbildning och leva lyckliga i alla våra dagar. Så blev det inte.
När jag kom hem hade jag ett nervöst sammanbrott och jag tror nästan det kom en tår. Jag förstår inte hur jag skall få allt att gå ihop. Jag gjorde en kalkylering idag och kom fram till att jag har pluggat klart när jag är 29 år.
Och då har jag ännu inte hunnit volontärarbeta.
Kul.
Jag är nästan säker på att vår syo ville oss väl när hon planerade en utbildningsmässa, men jag tror inte hon förstod vilken ångest hon gav oss. Jag var nog inte den enda som hade svårt att somna inatt.
Idag försökte jag finna någon sorts ro i min kropp men efter ett prat med muf insåg jag att jag förmodligen kommer vara äldre än 30 när jag pluggar.
Och inte heller då har jag siktat något volontärarbete.
Jag måste skriva en lista, och jag måste skriva den nu.
Förövrigt har jag utvecklat bussfobi.
Att åka buss är bland det värsta jag vet, och idag var jag tvungen att göra det.
Jag avskyr det faktum att jag känner mig utsatt, uttittad och utanför.
Jag avskyr att andra kan höra vad jag säger, och jag gillar inte att jag kan dö för att det inte finns säkerhetsbälten.
Den dagen då jag vaknar upp med en begåvning utöver det normala skall jag uppfinna ett miljövänligt sätt att åka kollektivt, utan det kollektiva.
För det skall jag vinna nobelpriset- i alla kategorier.
Anledningen till min bussresa var min balklänning.
Det går bra nu.
//Elin
När jag kom hem hade jag ett nervöst sammanbrott och jag tror nästan det kom en tår. Jag förstår inte hur jag skall få allt att gå ihop. Jag gjorde en kalkylering idag och kom fram till att jag har pluggat klart när jag är 29 år.
Och då har jag ännu inte hunnit volontärarbeta.
Kul.
Jag är nästan säker på att vår syo ville oss väl när hon planerade en utbildningsmässa, men jag tror inte hon förstod vilken ångest hon gav oss. Jag var nog inte den enda som hade svårt att somna inatt.
Idag försökte jag finna någon sorts ro i min kropp men efter ett prat med muf insåg jag att jag förmodligen kommer vara äldre än 30 när jag pluggar.
Och inte heller då har jag siktat något volontärarbete.
Jag måste skriva en lista, och jag måste skriva den nu.
Förövrigt har jag utvecklat bussfobi.
Att åka buss är bland det värsta jag vet, och idag var jag tvungen att göra det.
Jag avskyr det faktum att jag känner mig utsatt, uttittad och utanför.
Jag avskyr att andra kan höra vad jag säger, och jag gillar inte att jag kan dö för att det inte finns säkerhetsbälten.
Den dagen då jag vaknar upp med en begåvning utöver det normala skall jag uppfinna ett miljövänligt sätt att åka kollektivt, utan det kollektiva.
För det skall jag vinna nobelpriset- i alla kategorier.
Anledningen till min bussresa var min balklänning.
Det går bra nu.
Dagens låt: Regina Spektor- Apres moi
I must go on standing
You can't break that which isn't yours
I, oh, must go on standing
I'm not my own, it's not my choice
You can't break that which isn't yours
I, oh, must go on standing
I'm not my own, it's not my choice
//Elin
Livet i halmstad är underbart, just nu när jag skriver iaf..
Ja, livet går framåt i Halmstad.
Solen ger mig energi.
Vännerna är underbara.
Helgen i Lund närmar sig!
Broders kris-dag närmar sig med skrämmande steg.
Jag är fortfarande avundsjuk på alla som befinner sig på andra sidan jordklotet.
Att plugga kan vara väldigt kul ibland, tråkigt ofta.
Lägenheten är ett råtthål just nu, men det blir nog bra efter helgen.
Soffan är upptagen, men det är roligt med sällskap.
Jag har lärt mig att diska efter nästan varje måltid, inte ett diskberg på snart en vecka!
Blir illamående när jag tänker på hur mycker jag måste plugga.
Måste fixa ol-barn-lek-lära-sig-orientera-sak tills i påsk som jag inte har tid med.
Vännerna ska samlas runt påsk, det ska bli sjukt kul!
Saknar systeryster men är glad för hennes skull!
Många av mina klasskompisar ska sluta till hösten, bi blir inte många kvar men vi ska klara det ihop. Du och jag Anna! Haha!
Knäna mina pallar inte min träningsmängd nu, får nog trappa ner lite.
Måste hälsa på bror min i götet.
När jag tänker har jag mycket att göra i vår.
Det är lite jobbigt men ska planera in i minsta detalj i min kalender så ska det nog lösa sig.
Men genom att baka klarar jag av vardagen! :)
Nu blir det lite planering sen soffan kanske, min rumskompis kommer nog tillbaka snart!
Tills jag skriver nästa gång kan ni sväva lite lugt!
//ANNA
Admiration is not the right word.
Jag har fått en stalker.
Jag har på något sätt, väckt en individ av det motsatta könets intresse så han har fått för sig att påkalla min uppmärksamhet.
Jag tror inte han vet om att jag är bitter.
Jag googlade stalker och fick upp en mängd information.
Bäst tyckte jag att följande stämmer in på situationen: unwanted contact (by letter or other means of communication).
Det faktum att lillkillen/pojkspolingen/grabben har försökt kontakta mig två gånger under samma dag tycker jag är ett bra exempel på kontakt som jag inte vill ha med honom.
Det började med att han försökte hälsa artigt på mig när jag och Johanna gick pratandes genom korridoren, och ni som känner mig vet att jag allt som oftast är artig- så även mot denna killen om jag bara hade förstått att det var mig han pratade med. När jag fortsätter framåt hör jag "Vilken diss! Du kan väl vara lite trevlig?"
Jaha, ursäkta mig snorunge. Jag visste inte att det var trevligt att avbryta andra i deras konversationer.
Vi fortsätter mot mitt skåp, vänder om, och på vägen tillbaka får jag ytterligare ett avbrott i min och Johannas diskussion.
"Hallå, du, jag vill bara säga en sak till dig! Men gå inte!"
Det är i sådana stunder man behöver en pojkvän.
Eller ett könsbyte.
Ett svar på tal hade också funkat.
//Elin
Jag har på något sätt, väckt en individ av det motsatta könets intresse så han har fått för sig att påkalla min uppmärksamhet.
Jag tror inte han vet om att jag är bitter.
Jag googlade stalker och fick upp en mängd information.
Bäst tyckte jag att följande stämmer in på situationen: unwanted contact (by letter or other means of communication).
Det faktum att lillkillen/pojkspolingen/grabben har försökt kontakta mig två gånger under samma dag tycker jag är ett bra exempel på kontakt som jag inte vill ha med honom.
Det började med att han försökte hälsa artigt på mig när jag och Johanna gick pratandes genom korridoren, och ni som känner mig vet att jag allt som oftast är artig- så även mot denna killen om jag bara hade förstått att det var mig han pratade med. När jag fortsätter framåt hör jag "Vilken diss! Du kan väl vara lite trevlig?"
Jaha, ursäkta mig snorunge. Jag visste inte att det var trevligt att avbryta andra i deras konversationer.
Vi fortsätter mot mitt skåp, vänder om, och på vägen tillbaka får jag ytterligare ett avbrott i min och Johannas diskussion.
"Hallå, du, jag vill bara säga en sak till dig! Men gå inte!"
Det är i sådana stunder man behöver en pojkvän.
Eller ett könsbyte.
Ett svar på tal hade också funkat.
Dagens låt: Band of horses- No one's gonna love you
Anything to make you smile
You are the ever-living ghost of what once was
I never want to hear you say
That you'd be better off
Or you liked it that way
You are the ever-living ghost of what once was
I never want to hear you say
That you'd be better off
Or you liked it that way
//Elin
Life really is to short to blend in.
Jag har varit väldigt ynklig och väldigt bitter de senaste dagarna.
Jag har varit sjuk. Dödssjuk.
Jag var på esteternas musikal i fredags och passade på att snyta mig när trombonen spelade. Jag grät när det var skratt och jag grät när det var paus. Jag grät konstant alltså.
Förövrigt känns det väldigt bittert att gå på musikal med en av skolans bästa sångröster och sen läsa i tidningen att hennes "dolda talang" är att hon är grym på att sjunga i duschen. Det känns inte riktigt som om du vet vad en dold talang är Therese. Min dolda talang är att jag kan sitta, gå och springa som en skräddare.
Att vara uttalad bra på något är inte en dold talang.
På tal om Therese, hon sitter numera på min "Hall of Fame"-vägg tillsammans med elevrådsstyrelsens insändare i tidningen.
Idag var det Vasaloppet och jag har hejat och hållt tummarna. En del av mina vänner åkte riktigt fort och en del lite långsammare. Men jag är lika stolt ändå.
Jag har varit sjuk. Dödssjuk.
Jag var på esteternas musikal i fredags och passade på att snyta mig när trombonen spelade. Jag grät när det var skratt och jag grät när det var paus. Jag grät konstant alltså.
Förövrigt känns det väldigt bittert att gå på musikal med en av skolans bästa sångröster och sen läsa i tidningen att hennes "dolda talang" är att hon är grym på att sjunga i duschen. Det känns inte riktigt som om du vet vad en dold talang är Therese. Min dolda talang är att jag kan sitta, gå och springa som en skräddare.
Att vara uttalad bra på något är inte en dold talang.
På tal om Therese, hon sitter numera på min "Hall of Fame"-vägg tillsammans med elevrådsstyrelsens insändare i tidningen.
Idag var det Vasaloppet och jag har hejat och hållt tummarna. En del av mina vänner åkte riktigt fort och en del lite långsammare. Men jag är lika stolt ändå.
Dagens låt: Regina Spektor- Samson
You are my sweetest downfall
I loved you first, I loved you first
Beneath the sheets of paper lies my truth
I have to go, I have to go
Your hair was long when we first met
I loved you first, I loved you first
Beneath the sheets of paper lies my truth
I have to go, I have to go
Your hair was long when we first met
//Elin