Elin och Anna

Nu är jag på hugget. Sitter och skriver en del i mitt grupparbete. Det går sådär. Men nu har jag kollat allt som går på facebook, aftonbladet och bloggar så jag har väl inget annat val än att gräva ner mig i boken. Den är ganska intressant när jag väl börjat läsa. Men det finns andra saken som är roligare just nu. Skulle vilja krypa ner i en varm stor säng. Men icke, min kalla 90 säng väntar på mig. Men för att jag ska hålla mig vaken äter jag araksbollar. Eller som jag trodde det hette tills ungefär två veckor sedan: arraraksbollar. Men det var tydligen fel...... Jag kan inte vara bäst på allt. Men jag är sjukt glad ändå. Längtar tills nästa helg. Då blir det uschlehamn igen. Efter en avslutad delkurs ska det bli hur skönt som helst. Men innan dess ska två tentafrågor och ett grupparbete bli färdigt. Jag ska gärna också ha kollat upp kurslitteraturen till nästa delkurs för att kunna förbereda mig hemma. Men jag kan inte lyckas med allt.

Nu blir det nog dusch, sen chokladmjölk och efter det en jädrans effektiv Anna som skriver så tangentbordet glöder! Tänkte det var kul att uppdatera här lite oftare när jag såg det stora antalet som var inne på bloggen varje dag. Jag gör det för er skull! Känn er speciella! Sväava lugnt! Och Elin, ta det lugnt i Gutteland nu! //ANNA

Nu är det snart dags igen. Jag har varit på blixtvisit hemma hos mina parenteser i veckan och återvänder imorgon till Oslo. Tillbaka till landet där man säger Ha det istället för Hejdå. Tillbaka till landet där allt är lite dyrare än i Sverige, förutom de godaste kakorna som inte ens kostar 10 norska kronor. Tillbaka till lägenheten där vi vaknar till Vänner och somnar till O.C. Men vi har det bra, vi har det jättebra.

Jag gick och fick jobb på en espressobar och trivs som fisken i vattnet. Tyvärr måste jag sluta för alla är galna och vill jobba som galningar. Så från och med måndag är jag "oemployed" och sitter i vattnet. 

Vi bor på femte våningen i ett hus vars trappor ger oss kramp. Vi har en våningssäng och två enkelssängar. Vi har ett matsalsbord som vi inte använder. Vi har en dubbelsäng som används. Vi har två kylskåp med tillika två frysdelar. Allt är överfullt. Vi gör åt ungefär två soppåsar varje dag.

En vanlig dag i grannlandet kan se ut som följer: Jag vaknar över att det står en grottmänniska i rummet, det är Therese som hämtar sin mobil iförd sin vinterjacka redo för att gå till jobbet. Jag vaknar en timma senare av att det vibrerar i hela sängen, det är mitt alarm. Jag vaknar 2 minuter senare av att Counting Crows spelar, det är Enas alarm. Om Johanna sover i sin säng har hon inget alarm utan räknar kallt med att vi ska väcka henne. Morgonen fortsätter med ett Vänneravsnitt eller en film, och frukost som på den senaste tiden har bestått av Proviva och Nutella. Vid tolv inser vi att vi måste ta vara på dagen och gör oss iordning. Vi ser på ytterligare en film men pausar efter hälften för att laga mat. ett svårt val uppstår mellan 1) Nudlar och köttbullar, 2) Nudlar (endast), 3) Blodpudding, 4) Soppa. Maten äts under tystnad till filmen och brukar avslutas med lite Nutella. Om jag jobbar börjar jag halv fyra och måste gå hemifrån tio över tre. Återstår gör några timmar av överdriven trevlighet "Hej hej, vad vill du ha? Var det bra så, du vill inte ha något att spise till?" Halv tio på kvällen är hela caféet städat in i minsta detalj och jag tar mitt te och traskar hemåt. Där möts jag av mina roomies som ligger i sofforna och kollar på film. Vid tio går Therese och lägger sig, eller börjar sy. Ena duschar och Johanna sitter antingen under en filt eller ensam. Jag, som är en hårt kvällsarbetande kvinna får nu tid över till mig själv och äter för första gången på sju timmar. Har vi tur förgylls kvällen med att vi letar efter Thereses mobil. Häromdagen fann vi den i kylskåpet.

Nu skall jag skriva ett brev till Amerikat och sedan ut och gå med Max.

Dagens låt: Brandi Carlile- The Story

I climbed across the mountain tops
Swam all across the ocean blue
I crossed all the lines and I broke all the rules
But baby I broke them all for you
Because even when I was flat broke
You made me feel like a million bucks
You do

//Elin

Ja, det dröjer mellan inläggen. Men det betyder att jag har en grymt upptaget liv. Vad annars? Skolan flyter på. Blir mer och mer upprörd över kurslitteraturen men vad ska jag göra? Bara att kämpa igenom sig dessa 30 poäng genusvetenskap och sen njuta av livet igen. Fast jag njuter nu för tiden också. Grannen spelar hög musik, cigarettröken har börjat samlats sig i mitt rum än en gång och skriken blir redan högre och högre allt vad kvällen lider. Men det är livet på ett studentområde. Att få ha öppet altandöreren måste man väl kunna få ha utan att bli förgiftad av rök eller? Tydligen inte... Tror inte att trivselreglerna kommer hållas någonting under hösten men mitt goal är att bli husets tjurkärring och klaga på allt och alla. Jag tål inte vad som helst. Att somna till dunk, dunk, dunk och åter dunk är inte kul. Och när jag vaknar av skrik runt tvåtiden på natten är jag inte lättflirtad. Jag har redan besökt min granne övanför en gång i höst. Det kommer bli fler gånger känner jag på mig. Att hitta en annan lägenhet är omöjligt så jag får bita ihop och tänka på nåt kul.

Nåt som är helt underbart är min andra hälft här i bloggen och i mitt liv! The one and only ELIN! Att inte ha komunicetat med min vän på ett bra tag har varit tråkigt. Vi måste berätta och skvallra när vi ses eller pratar i telefon. Det är skönt att kunna ventilera sig om allt. Det behövs verkligen. Vi lever väldigt olika liv nu. Hon lever i kollektiv och jag bor själv, hon jobbar och jag pluggar, hon är i Norge och jag är i Sverige, hon dricker väldigt mycket kaffe och det gör inte jag. Ja, det fonns många skillnader men ack så lika vi är ändå! Piff och puff, bill och bull eller helan och halvan. En del vänner glider man ifrån och har inget att tala om när man ses. Sen finns det guldkornen som man bara kan prata, prata prata med oavsett tidpunkt i livet. Elin är en sån person för mig! Det är najs! Men skit att det är lite dyrt att ringa till landet i väst. Men det tog vi igen i dag. 1 timma och 54 minuter av ventilation! Måste ta vara på studen i livet och hålla kontakten så gott det går! MUMMALAINEN!

Nej, nu ska jag ta tag i mitt liv kanske. En kurskompis kom precis med min maskulinitetsbok. Bara att gräva ner mig nu! Ha en bra dag kära läsare! Hörs nån gång och glöm inte att sväva lugnt! //ANNA