Norge- as we know it.
Nu är det snart dags igen. Jag har varit på blixtvisit hemma hos mina parenteser i veckan och återvänder imorgon till Oslo. Tillbaka till landet där man säger Ha det istället för Hejdå. Tillbaka till landet där allt är lite dyrare än i Sverige, förutom de godaste kakorna som inte ens kostar 10 norska kronor. Tillbaka till lägenheten där vi vaknar till Vänner och somnar till O.C. Men vi har det bra, vi har det jättebra.
Jag gick och fick jobb på en espressobar och trivs som fisken i vattnet. Tyvärr måste jag sluta för alla är galna och vill jobba som galningar. Så från och med måndag är jag "oemployed" och sitter i vattnet.
Vi bor på femte våningen i ett hus vars trappor ger oss kramp. Vi har en våningssäng och två enkelssängar. Vi har ett matsalsbord som vi inte använder. Vi har en dubbelsäng som används. Vi har två kylskåp med tillika två frysdelar. Allt är överfullt. Vi gör åt ungefär två soppåsar varje dag.
En vanlig dag i grannlandet kan se ut som följer: Jag vaknar över att det står en grottmänniska i rummet, det är Therese som hämtar sin mobil iförd sin vinterjacka redo för att gå till jobbet. Jag vaknar en timma senare av att det vibrerar i hela sängen, det är mitt alarm. Jag vaknar 2 minuter senare av att Counting Crows spelar, det är Enas alarm. Om Johanna sover i sin säng har hon inget alarm utan räknar kallt med att vi ska väcka henne. Morgonen fortsätter med ett Vänneravsnitt eller en film, och frukost som på den senaste tiden har bestått av Proviva och Nutella. Vid tolv inser vi att vi måste ta vara på dagen och gör oss iordning. Vi ser på ytterligare en film men pausar efter hälften för att laga mat. ett svårt val uppstår mellan 1) Nudlar och köttbullar, 2) Nudlar (endast), 3) Blodpudding, 4) Soppa. Maten äts under tystnad till filmen och brukar avslutas med lite Nutella. Om jag jobbar börjar jag halv fyra och måste gå hemifrån tio över tre. Återstår gör några timmar av överdriven trevlighet "Hej hej, vad vill du ha? Var det bra så, du vill inte ha något att spise till?" Halv tio på kvällen är hela caféet städat in i minsta detalj och jag tar mitt te och traskar hemåt. Där möts jag av mina roomies som ligger i sofforna och kollar på film. Vid tio går Therese och lägger sig, eller börjar sy. Ena duschar och Johanna sitter antingen under en filt eller ensam. Jag, som är en hårt kvällsarbetande kvinna får nu tid över till mig själv och äter för första gången på sju timmar. Har vi tur förgylls kvällen med att vi letar efter Thereses mobil. Häromdagen fann vi den i kylskåpet.
Nu skall jag skriva ett brev till Amerikat och sedan ut och gå med Max.
//Elin
Jag gick och fick jobb på en espressobar och trivs som fisken i vattnet. Tyvärr måste jag sluta för alla är galna och vill jobba som galningar. Så från och med måndag är jag "oemployed" och sitter i vattnet.
Vi bor på femte våningen i ett hus vars trappor ger oss kramp. Vi har en våningssäng och två enkelssängar. Vi har ett matsalsbord som vi inte använder. Vi har en dubbelsäng som används. Vi har två kylskåp med tillika två frysdelar. Allt är överfullt. Vi gör åt ungefär två soppåsar varje dag.
En vanlig dag i grannlandet kan se ut som följer: Jag vaknar över att det står en grottmänniska i rummet, det är Therese som hämtar sin mobil iförd sin vinterjacka redo för att gå till jobbet. Jag vaknar en timma senare av att det vibrerar i hela sängen, det är mitt alarm. Jag vaknar 2 minuter senare av att Counting Crows spelar, det är Enas alarm. Om Johanna sover i sin säng har hon inget alarm utan räknar kallt med att vi ska väcka henne. Morgonen fortsätter med ett Vänneravsnitt eller en film, och frukost som på den senaste tiden har bestått av Proviva och Nutella. Vid tolv inser vi att vi måste ta vara på dagen och gör oss iordning. Vi ser på ytterligare en film men pausar efter hälften för att laga mat. ett svårt val uppstår mellan 1) Nudlar och köttbullar, 2) Nudlar (endast), 3) Blodpudding, 4) Soppa. Maten äts under tystnad till filmen och brukar avslutas med lite Nutella. Om jag jobbar börjar jag halv fyra och måste gå hemifrån tio över tre. Återstår gör några timmar av överdriven trevlighet "Hej hej, vad vill du ha? Var det bra så, du vill inte ha något att spise till?" Halv tio på kvällen är hela caféet städat in i minsta detalj och jag tar mitt te och traskar hemåt. Där möts jag av mina roomies som ligger i sofforna och kollar på film. Vid tio går Therese och lägger sig, eller börjar sy. Ena duschar och Johanna sitter antingen under en filt eller ensam. Jag, som är en hårt kvällsarbetande kvinna får nu tid över till mig själv och äter för första gången på sju timmar. Har vi tur förgylls kvällen med att vi letar efter Thereses mobil. Häromdagen fann vi den i kylskåpet.
Nu skall jag skriva ett brev till Amerikat och sedan ut och gå med Max.
Dagens låt: Brandi Carlile- The Story
I climbed across the mountain tops
Swam all across the ocean blue
I crossed all the lines and I broke all the rules
But baby I broke them all for you
Because even when I was flat broke
You made me feel like a million bucks
You do
Swam all across the ocean blue
I crossed all the lines and I broke all the rules
But baby I broke them all for you
Because even when I was flat broke
You made me feel like a million bucks
You do
//Elin
Kommentarer
Postat av: Fam. Cooper
1. Therese ber om ursäkt för att vi spenderar våra kvällar med att leta efter hennes mobil.
2. Pah. Lögner är inte sanna. Så det så.
Trackback