Elin och Anna

Sommaren har kommit på riktigt och jag njuter till fullo.
Sena kvällsbad med min lover och resten av våra vänner. B&J's med min Sara och kvalitetstid med bror. Härligt. Det enda som jag saknar i sommar är Anna som jag inte sett skymten till på länge. Att inte vakna upp med henne sovandes i sängen brevid på lördagsmorgnar är lite ovanligt. Att inte leka L.A.P.D i min backe och rulla runt bland sniglarna tar tid att vänja sig av med. Men nästa helg kommer hon hem och då ska vi sitta ihop igen, precis som på den gamla goda tiden.

Jag har varit borta ett tag men jag har schteekt. När man schteeker är det okej att inte vika ut sig i skrift för bekantskapskretsen. Om jag inte badar, äter glass eller jobbar så schteeker jag. Har även lyckats dra på mig en förjäkla snygg schteekbränna över hela min kropp som inte är jämn någonstans och mest liknar ett schackbräde.

Om några veckor är det meningen att jag och några till skall flytta upp till Norge och börja vårt bohemiska liv. Hur det kommer fungera vet vi inte ännu, då endast en av oss har ett jobb och ingen av oss har en kojplats. Eller jo. Två av oss (inte mig inberäknat, men hey! var det någon som trodde det?) har sina pojkvänner med och den tredje har en vän där som vi nattbadade med i veckan. Vilket lämnar mig ensam och övergiven men jag har hört att det finns bra parkbänkar i Oslo, och är man orienterare så är man. Jag klarar mig nog. Om jag inte gör det så är nog det enda jag ångrar här i mitt liv att jag inte tog kontakt med Heath Ledger under hans levnadstid och friade. Eller att jag ännu inte gift mig med Harry/Ron/Hermione. Eller Prins Caspian. Eller Kung Peter den Store.
Ah jäklar. Det fanns en hel massa jag ångrar. Synd bara att en är död och de andra fem endast existerar på film.

Dagens låt: Four non blondes- What's up

And so I cry somethimes when I'm lying in bed
Just to get it all out what's in my head
And I'm, I am feeling a little peculiar
So I wake in the morning and I step outside
And I take deep breath and I get real high
And I scream from the top of my lungs
What's goin' on

//Elin

Ibland när jag inte kan somna och när tankarna inte vill lugna sig tänker jag på honom. Ibland dröjer sig ögonen kvar på bilden som finns under min spegel. Ibland slår hans ring emot mitt nyckelben när jag är ute och springer.

Idag åkte jag iväg några mil och hälsade på honom. Jag satt brevid och pratade och han lyssnade som vanligt. Att inte längre åka dit för farmor utan för hans skull gjorde ont. Jag drabbades av andnöd av att svänga in på parkeringen och jag ville skrika tills mina lungor sprack. Men det kunde jag inte, så istället berättade jag allt som hänt i mitt liv och gav honom blommor. Inga nejlikor, för det var den fulaste blomman han visste eftersom den påminde om begravningar.

Jag kan fortfarande ligga och vänta på att han ska ringa varje lördagsmorgon. Jag kan fortfarande höra hans röst i telefonen. Jag kan känna hans händer och värmen från hans kramar. Ibland köper jag en extra pecankaka utan att tänka på det. Och när jag sedan förstår att han inte kommer tillbaka går mitt hjärta sönder.

Men så kommer det stunder då jag glömmer bort det. Att jag aldrig mer kommer få hjälpa honom ur sängen. Att jag aldrig mer kommer få skicka vykort till Dalagatan. Att jag aldrig mer kommer bli bjuden på frukt ur den där flätade korgen.

Att han inte är med mig för att uppleva allt det som komma skall i resten av mitt liv är vad som gör mest ont. Att han inte fick se mig springa ut på trappan, gå på balen eller åka med mig i bilen. Att han inte kommer få se när jag och min bror gifter oss och bildar familj. Att han inte kommer få sitta i min byarumssoffa och äta från mitt matbord som han har byggt själv.
Men han är med mig. Han kommer alltid vara med mig.

När man älskar någon och är älskad tillbaka kommer man aldrig vara ifrån varandra.

Lördag kväll och jag har blivit friad till. Eller till och till, Johanna och jag pratade om att detta är första dagen sedan jag kom hem från USA som vi inte träffats. När man har träffats så mycket, men fortfarande har lite abstinens, då är det lika bra att ingå partnerskap med en gång. Imorgon skall vi tillexempel cykla till Marbäck ihop. Det är romantik på högsta nivå. Therese skall bara följa med som ett chaperone.

Min mor och far har åkt ifrån mig igen och de ringde imorse och väckte mig. "Jajamensan, jag är uppe", svarade jag käckt, lade på och somnade om. Vaknade två timmar senare och allt det som jag hade planerat att göra gick inte att göra längre.

Om några månader planerar jag att bli landsförrädare och flytta västerut. Till landet där man går runt med lusekoftor även om det är 30 grader varmt, där man går upp en tonart i slutet av varje ord och där guleböj betyder banan. Väl där kommer mitt hår bli midjelångt, tjockt och lockigt. Jag kommer gå runt i klänningar och spela gitarr varje dag. Sitta i parker och strosa i vackra områden. Johanna skall bli kulturell och Therese skall börja sticka. Vad Ena kommer att göra är lite diffust.

På tisdag skall jag shoppa tekoppar med blommönster och ostlådor. Kanske några böcker, spetsgardiner och fåtöljer. Jag hoppas allt får plats i vår lägenhet.

I don't give a damn, I'm happy as a clam, nobody knows me at all
Ah, what can you do? There's nobody like you. Nobody knows me at all

//Elin

Ja, i Halmstad jobbas det och slits det. Blandar dagarna dock lite med njutning av livet och bara är. Att bara vara är skönt ibland. Men för länge går inte. Då terroriserar jag nån vän. Sånt får man göra tycker jag. Solen har skinit på mig några dagar och jag skulle vilja bada i havet m efter att de hittat en sko med en människofot i är man inte så sugen längre. Och alla maneter också. De är röda men jag intalar mig själv att de inte finns där och lever på hoppet. Får bada där inne där alla barn kissar i vattnet. Där är det varmt och skönt!

Jag fyller mina dagar som sagt med jobb och slit. Men men så goa jobbarkompisar funkar allt! Kom precis nu hem från jobbet. Det var riktigt kul! Skönt när man kan göra lite som man vill och baar ta det lugnt. Stress är inte bra för hjärtat. Det är inte bra för nåt. Därför ska man bara andas och tänka på något kul. Det funkar nästan alltid för mig!

Annars har jag börjat med att plöja igenom vänneravsnitten igen. De slutar inte att vara roliga. Helt otroligt. Me like Friends!

I helgen kommer Berra, sen kommer syster och sen kommer Gotting! Hela nästa helg är det marinfestival här nere. Alla Halmstadsbor blir helt till sig när man nämner den helgen. Aja, får väl uppleva och meddela hur det är. Mne Det är ju en vecka kvar. Och den vecka kommer gå fort. Det lovar jag.

Vi hörs nog snart igen! Måste bara säga att jag saknar U-hamn lite. Vännerna är långt bort, det känns. SVäva lugnt iaf! //ANNA

Något har hänt med min kropp. Jag tror Gud straffar mig. Jag tror jag är allergisk och intolerant. Allegisk mot hundhår och intolerant mot laktos. 

Varje morgon väcks jag av 30 kg hundklimp som ligger på min mage. Det kliar i mina ögon och jag kliar tillbaka. Han har alltid en förmåga att vilja kela när det kliar som värst och man kan inte annat än att vilka kela tillbaka, speciellt nu när vi klippt bort den där blödande varbölden. Nu ser han ju söt ut igen. Varje morgon efter jag väckts av honom går jag upp och dricker te med socker och mjölk. Jag hoppas ni förstår hur jobbigt allting har blivit. Antingen gör jag något åt det, eller så slutar jag whina och biter ihop. Jag röstar på det sistnämnda.

Jag fikade med två vänner igår och fick ett glädjande sms. Äntligen kan jag sluta slösa bensin, luta mig tillbaka och njuta av Johannas bilkörning. Yes, hon har skaffat körkort och nu skall vi cruisa. Ikväll åker vi till kvarnen och fikar som traditionen bjuder. Mummalainen.

Who said that ev'ry wish
Would be heard and answered
When wished on the morning star
Somebody thought of that
And someone believed it
Look what it's done so far
What's so amazing
That keeps us star-gazing?
And what do we think we might see
Someday we'll find it
The rainbow connection
The lovers, the dreamers and me

//Elin
 

Idag har jag jobbat 13 timmar. Sådant tär på krafterna.

Igår kväll hade vi bestämt träff vid Ica. Jag och Johanna skulle gemensamt gå ner för att träffa Ida. Vi utgick från att hennes buss var sen och gick hemifrån 3-4 minuter innan bussen skulle komma in. Vi kom inte i tid. Idas buss var inte sen. Vi lär oss aldrig. Hem till Johanna kom vi till slut och fastän jag hade ätit hela dagen så lyckades jag trycka i mig lite till. Min magsäck har töjts ut sedan studenten. Förr (på den gamla goda tiden) kunde man äta och plugga samtidigt. Då var man tvungen för att hålla sig vaken. Numera äter jag utan att plugga. För att ha något att göra. För mitt sociala liv existerar inte.

I lördags hade jag och Johanna en helkväll för oss själva. Låter mer romantiskt än vad det var. Vi skulle cykla till Marbäck, spela poker och dricka öl, men kom bara till Icas parkering och blev sittandes där i en timma eller två. Surt sa räven och vi hyrde film och bakade scones. Framåt tretiden knackade det på mitt fönster och inte kommer Sara. Bitter och något flummig. Efter diverse knäckebröd och oboykoppar somnar hon när hon väl konstaterat att "Elin. Vet du? Jag tycker om dig!" Tack Sara. Jag hyser känslor för dig med.

Imorgon skall jag träffa vänner och jobba. Tydligen har Therese hittat något till vår lägenhet. Jag ska filura på vad det är.

Det finns många i min bekantskapskrets som säger sig inte kunna laga mat. Varje gång jag hör någon säga det blir jag mörk i blicken och hoppas att ingen skall nämna mina kunskaper. Men allt som oftast finns det någon som gladeligen påpekar att "haha, du kan inte vara sämre än Elin". Och ja, det kanske är berättigat. Fler än en gång har jag bjudit på svartbrända köttbullar och brända/okokta/överkokta makaroner. Man kan bränna pasta. Det går faktiskt. Tro mig.

På sommaren är jag ensam i stort sett. Mina föräldrar tillbringar all tid vid havet och min bror är i sin stad. Kvar är jag, utan någon som helst garanti om att det kommer stå mat på bordet de nästkommande veckorna. Missuppfatta mig rätt, min mor ser mer än väl till att det finns mat. Men varje år är det samma visa, hon kommer hem och finner falukorven i kylskåpet. Fast den har bytt färg från grisrosa till grön och luden.

Idag var jag hungrig. Jag tänkte äta kex. Upptäckte att marmeladen var slut. Ställde in kexen igen. Kommer på att det finns köttbullar i frysen och efter mitt USA-besök bunkrade jag som vanligt upp med Mac n' Cheese- extreme cheese. Men nu slår det mig, jag skall byta tillvägagångssätt med köttbullarna. Jag brukar steka dem i en vanlig stekpanna med smör, men idag gjorde jag dem i micron. Och! dam-didam! Det fungerade! Mina förut så svarta och krispiga köttbullar var nu gyllenbruna och saftiga. Och inte alls lika goda. Köttbullar skall ha det där lilla sotlagret som höjer smaken, det ska krasa mellan tänderna sådär gott så man undrar om det är grus i stekpannan. Idag var det inte det, och för en gångs skull var jag riktigt missnöjd med mina köttbullar.

Men makaronerna var goda och väldigt amerikanska. Och det är ju bra.

Förövrigt har jag haft en romantisk dejt med Johanna ikväll. Vi dinglade med fötterna i vattnet, åt jordgubbar och doppade dem i choklad. Vi har smidit planer om Norge och jag bör läsa på om Nils Ferlin och alla kända gamla poeter. Tur att jag precis har köpt "Subway poetry" och "Worst poems". Nu ska vi bara fylla 20 och köpa rödvin sedan är vi kulturella. Vi hann även med en kort photosession i motljus, sen blev hon kissnödig och då begav vi oss hem. Nu skall jag ta reda på vad hon vill ha för flingor imorgon bitti när hon vaknar, sen är we good to go.

Dagens låt: The White Stripes- Seven Nation Army

I'm gonna fight 'em off
A seven nation army couldn't hold me back
They're gonna rip it off
Taking their time right behind my back

And I'm talking to myself at night
Because I can't forget
Back and forth through my mind
Behind a cigarette
And the message coming from my eyes
Says leave it alone

//Elin