oj!

Ja, oj kan man säga nu. Men när man sitter hemma i u-hamn och är uttåkad kan man ju alltid skriva ett blogg inlägg. Det har ju inte hänt allt för ofta på senaste tiden. Har dock inte mycket att säga. Andelen läsare ökar inte och det kanske inte är så konsigt. Men orkar inte ritkigt ta tag i detta med en blogg. Den fyller tre år i augusti men har väl inte vart aktiv sen gud vet när. Jag mår iaf bra för er som råkar läsa. Ser fram emot en väldigt skön sommar just nu. Och en resa till min andra hälft som bor uppe i Linköping nu. Vi kommer garanterat göra staden osäker med kombinationen vin och en massa skvaller. Helgen kommer nog bli ganska galen men det är ju det som är meningen med lite återföreningar. Får se hur många som kan återförenas bara men jag hoppas att vi blir fyra iaf!

Annars tycker jag det är ganska deppigt att de har flyttat Hultsfred från sin "vanliga" vecka. Det gör att jag inte kan besöka festivalen vilket gör mig lite sur när jag ändå är ledig den veckan. Men jag fåt väl hoppas på sol och bad på tylösand i stället..

Har inte mycket att säga mer tyvärr. Men ett inlägg är bättre än inget alls enligt mig. /ANNA


Att vara låtsasmoster.

Jag fruktade för mitt liv om jag inte skrev. Nu när en av delarna från Fantastic Four har åkt tillbaka till Oslo måste jag anstränga mig. Dessutom skall jag träffa resterande delar ikväll och Johanna gnäller som vanligt på min inaktivitet. Men Johanna, jag har ett liv. Jag har faktiskt varit tvungen att pussla klart. Så det så.

Nästa vecka flyttar jag för att börja plugga. Antagligen tröttnar jag efter två månader och försöker börja planera inför nästa resa. Försöker få med mig någon som är sugen på att slåss mot drakar och pirater.

Min vän Lauren födde inatt en liten son. Hon var rädd och jag var nervös. I tre dagar har vi gått och väntat på honom. Och inatt så var det över. En liten Richard James Barron III.

//Elin


the perks of being norwegian.

Att bo i Norge har varit fint. Att vakna mitt i natten av en ilsken porttelefon har varit stämningshöjande. Att mötas av berg av disk har varit intressant, man vet aldrig om man kan äta frukost eller inte. Att dela ett badrum gör snabbt att urinblåsan utvidgas.

Ibland har vi haft våra dalar. Blivit irriterade och lite sura. Men då har vi satt oss på golvet och vips så är alla glada igen.
Men oftast har det varit toppar. Som att få hem en något berusad tjej som sätter östbullar i halsen och låtsas att hon är Jenna Jameson. Som tappade youghurtar mitt i natten och avsvimmade rumskamrater som faller från sängen. Som Wenthworth Millers leende och virknålar i badrummet. Som mobiler i frysen och Rolf under sängen. Som brunsåsjakten under skåpen och Wu-Tang Clanmärket i toaletten.

Det är nu man saknar det. Efter tre dagar hemma i väntan på andra vänner. Tre dagar har gått, hur ska det gå efter två veckor?

Dagens låt: I hope- Dixie Chicks

I hope
For love, joy and laughter
I hope
We'll have more than we'll ever need
I hope
We'll have more happy ever afters
I hope
We can all live more fearlessly
And we can lose all the pain and misery
I hope, I hope



//Elin


grattis

Ville bara säga att i dag fyller 50% av den här bloggen år. Det är inte jag. det är elin. Och hon fyller inte vad som helst. Hon fyller bolaget! Synd bara att hon är i Norge med massa brudar som inte är 20. Attsingen vad jag skulle vilja vart där. Men shit happends och att vara studerande är inte kul alltid. Men jag ska ta igen den festen nån dag kan jag lova! Kram och puss iaf ELIN! Saknar dig! /Your partner in crime

tiden går fort när man har kul, eller när man har okul..

ja, först ska jag vara lite deppig. allting går inte riktigt min väg just nu och den 3 november kommer nog komma till historien som min mest olyckdrabbade dag. här kommer lite negativa tankar som måste komma ur mig för att sen avsluta med lite roligare händelser!

deppsaker:
¤ datorns skärm blev rosa igen (dock har den vanliga färgen kommit tillbaka)
¤ min sms funktion fungerade inte, jag som skickar 20 per dag ungefär var lite deppig (funkar dock nu igen)
¤ mitt word på datorn slutade att fungera (funker inte fören jag hittar ett löserord som tydligen inte finns)
¤ jag vaknade och mådde piss och insåg att jag måste plugga hela dagen annars kommer jag inte kunna få sova de kommande dagarna (jag har pluggat lite iaf men inte tillräckligt)
¤ är fortfarande sjukt trött trots att jag nästan sov bort helgen som varit (att vara slö när jag väl är i kungliga huvudstaden är inte kul)
¤ kan inte träna för mitt knä har pajat (vet inte vad som hänt men har iaf träningsabstinens efter 4 träningsfria dagar)
¤ jag gjorde åt pengar på ingenting i sthlm, kommer inte bli kul de sista dagarna på månaden.......
¤ värmen är fortfarande inte påsatt på Bolmensgatan, suck och usch och fy!

lite trevligare saker:

¤ my dear friend elin ringde mig i dag och sa att hon var i gbg, ett skönt samtal. kanske lund ihop i helgen? vore underbart
¤ ska iaf till lund oavsett och besöka berra, madde kommer nog ner en sväng också. MYS!
¤ var i sthlm i helgen och myste. iaf lite. haha! men det var skönt att komma bort, men kom på att sthlm inte är så stort. kunde ju gå överallt, inte alls som jag mindes det från när jag var 10 =)
¤ har klarat de första 7.5 poängen i genusvetenskap! lycka...
¤ har fått massa ny energi av alla apelsiner och clementiner som jag ätit i dag, kommer inte ha nån c-vitamin brist på ett bra tag!
¤ MAT! finns det nåt godare att bara äta en massa gott? nej, tror inte det. svullade rejält efter helgen som varit men skit samma, jag lever bara en gång. tror jag iaf...

ja, det finns både trevliga och mindre trevliga saker i mitt liv. men det finns såklart ljusglimtar som är helt underbara. telefonsamtal, en kram eller ett gulligt sms. det kan betyda mer än vad en människa tror. så om ni inte har nåt att göra och har mitt nummer får ni gärna pigga upp mig lite iaf i höstmörkret... sväva lugnt! puss och kram från anna

Home sweet Västergötland.

Dags att återigen säga hejdå till mor och far och åter bege sig till Oslo. Tillbaka till min espressobar och livet som barista. En knapp vecka har tillbringats på hemmaplan och nu sitter jag återigen och packar min väska. Hej nomadliv!

När man reser hem från sitt andra hem händer det oväntade saker. Tydligen har mina roomies bjudit in två killar och självklart passar de på när jag är borta. Störst av allt är dock att jag har luskat ut att Wentworth Miller är 36 år och inte 22 som vi intalat oss. Det är skit. Känns som om mina föräldrar hade haft lättare att acceptera att jag ska gifta mig med en 22åring än en 36åring. Oh well.

I tisdags gjordes ett väldigt märkligt besök hos min läkare. Tydligen har jag ett syndrom och har under veckan tvingats lägga ut 700 kronor på vitaminer och 300 kronor på en nitroglycerinkräm.
Vita-fucking-miner.
Min läkare antog att jag hade sambo och barn i Oslo, och det tog ett tag innan hon insåg att jag inte var en norsk jente som var på visit i Ulricehamn. Vilken del av "mina föräldrar bor här, jag har bott här hela mitt liv, men jobbar för tillfället i Oslo" är svår att förstå?
Och nu ska jag ju tydligen spränga bort mina händer.
Great.

Förövrigt har jag hunnit med att baka scones med två lata pojkuslingar som lät mig göra grovjobbet. Däremot har jag inte lyckats spela alfapet. Och det grämer mig.

Dagens låt: Stephen Kellogg- 4th of July

I got a job selling ads for magazines
At night when I'd play, I'd think about her constantly
Everything I loved somehow got away from me
And suicide, I talked about it openly
I finally quit, or maybe I got fired, I don't know
It doesn't matter just as long as it happened though
Added up the fears and the doubts I've been living with
Songs of lightening bugs, school, work, and all that shit



//Elin


Varför inte?

Nu är jag på hugget. Sitter och skriver en del i mitt grupparbete. Det går sådär. Men nu har jag kollat allt som går på facebook, aftonbladet och bloggar så jag har väl inget annat val än att gräva ner mig i boken. Den är ganska intressant när jag väl börjat läsa. Men det finns andra saken som är roligare just nu. Skulle vilja krypa ner i en varm stor säng. Men icke, min kalla 90 säng väntar på mig. Men för att jag ska hålla mig vaken äter jag araksbollar. Eller som jag trodde det hette tills ungefär två veckor sedan: arraraksbollar. Men det var tydligen fel...... Jag kan inte vara bäst på allt. Men jag är sjukt glad ändå. Längtar tills nästa helg. Då blir det uschlehamn igen. Efter en avslutad delkurs ska det bli hur skönt som helst. Men innan dess ska två tentafrågor och ett grupparbete bli färdigt. Jag ska gärna också ha kollat upp kurslitteraturen till nästa delkurs för att kunna förbereda mig hemma. Men jag kan inte lyckas med allt.

Nu blir det nog dusch, sen chokladmjölk och efter det en jädrans effektiv Anna som skriver så tangentbordet glöder! Tänkte det var kul att uppdatera här lite oftare när jag såg det stora antalet som var inne på bloggen varje dag. Jag gör det för er skull! Känn er speciella! Sväava lugnt! Och Elin, ta det lugnt i Gutteland nu! //ANNA

Norge- as we know it.

Nu är det snart dags igen. Jag har varit på blixtvisit hemma hos mina parenteser i veckan och återvänder imorgon till Oslo. Tillbaka till landet där man säger Ha det istället för Hejdå. Tillbaka till landet där allt är lite dyrare än i Sverige, förutom de godaste kakorna som inte ens kostar 10 norska kronor. Tillbaka till lägenheten där vi vaknar till Vänner och somnar till O.C. Men vi har det bra, vi har det jättebra.

Jag gick och fick jobb på en espressobar och trivs som fisken i vattnet. Tyvärr måste jag sluta för alla är galna och vill jobba som galningar. Så från och med måndag är jag "oemployed" och sitter i vattnet. 

Vi bor på femte våningen i ett hus vars trappor ger oss kramp. Vi har en våningssäng och två enkelssängar. Vi har ett matsalsbord som vi inte använder. Vi har en dubbelsäng som används. Vi har två kylskåp med tillika två frysdelar. Allt är överfullt. Vi gör åt ungefär två soppåsar varje dag.

En vanlig dag i grannlandet kan se ut som följer: Jag vaknar över att det står en grottmänniska i rummet, det är Therese som hämtar sin mobil iförd sin vinterjacka redo för att gå till jobbet. Jag vaknar en timma senare av att det vibrerar i hela sängen, det är mitt alarm. Jag vaknar 2 minuter senare av att Counting Crows spelar, det är Enas alarm. Om Johanna sover i sin säng har hon inget alarm utan räknar kallt med att vi ska väcka henne. Morgonen fortsätter med ett Vänneravsnitt eller en film, och frukost som på den senaste tiden har bestått av Proviva och Nutella. Vid tolv inser vi att vi måste ta vara på dagen och gör oss iordning. Vi ser på ytterligare en film men pausar efter hälften för att laga mat. ett svårt val uppstår mellan 1) Nudlar och köttbullar, 2) Nudlar (endast), 3) Blodpudding, 4) Soppa. Maten äts under tystnad till filmen och brukar avslutas med lite Nutella. Om jag jobbar börjar jag halv fyra och måste gå hemifrån tio över tre. Återstår gör några timmar av överdriven trevlighet "Hej hej, vad vill du ha? Var det bra så, du vill inte ha något att spise till?" Halv tio på kvällen är hela caféet städat in i minsta detalj och jag tar mitt te och traskar hemåt. Där möts jag av mina roomies som ligger i sofforna och kollar på film. Vid tio går Therese och lägger sig, eller börjar sy. Ena duschar och Johanna sitter antingen under en filt eller ensam. Jag, som är en hårt kvällsarbetande kvinna får nu tid över till mig själv och äter för första gången på sju timmar. Har vi tur förgylls kvällen med att vi letar efter Thereses mobil. Häromdagen fann vi den i kylskåpet.

Nu skall jag skriva ett brev till Amerikat och sedan ut och gå med Max.

Dagens låt: Brandi Carlile- The Story

I climbed across the mountain tops
Swam all across the ocean blue
I crossed all the lines and I broke all the rules
But baby I broke them all for you
Because even when I was flat broke
You made me feel like a million bucks
You do

//Elin

Underbara ELIN!

Ja, det dröjer mellan inläggen. Men det betyder att jag har en grymt upptaget liv. Vad annars? Skolan flyter på. Blir mer och mer upprörd över kurslitteraturen men vad ska jag göra? Bara att kämpa igenom sig dessa 30 poäng genusvetenskap och sen njuta av livet igen. Fast jag njuter nu för tiden också. Grannen spelar hög musik, cigarettröken har börjat samlats sig i mitt rum än en gång och skriken blir redan högre och högre allt vad kvällen lider. Men det är livet på ett studentområde. Att få ha öppet altandöreren måste man väl kunna få ha utan att bli förgiftad av rök eller? Tydligen inte... Tror inte att trivselreglerna kommer hållas någonting under hösten men mitt goal är att bli husets tjurkärring och klaga på allt och alla. Jag tål inte vad som helst. Att somna till dunk, dunk, dunk och åter dunk är inte kul. Och när jag vaknar av skrik runt tvåtiden på natten är jag inte lättflirtad. Jag har redan besökt min granne övanför en gång i höst. Det kommer bli fler gånger känner jag på mig. Att hitta en annan lägenhet är omöjligt så jag får bita ihop och tänka på nåt kul.

Nåt som är helt underbart är min andra hälft här i bloggen och i mitt liv! The one and only ELIN! Att inte ha komunicetat med min vän på ett bra tag har varit tråkigt. Vi måste berätta och skvallra när vi ses eller pratar i telefon. Det är skönt att kunna ventilera sig om allt. Det behövs verkligen. Vi lever väldigt olika liv nu. Hon lever i kollektiv och jag bor själv, hon jobbar och jag pluggar, hon är i Norge och jag är i Sverige, hon dricker väldigt mycket kaffe och det gör inte jag. Ja, det fonns många skillnader men ack så lika vi är ändå! Piff och puff, bill och bull eller helan och halvan. En del vänner glider man ifrån och har inget att tala om när man ses. Sen finns det guldkornen som man bara kan prata, prata prata med oavsett tidpunkt i livet. Elin är en sån person för mig! Det är najs! Men skit att det är lite dyrt att ringa till landet i väst. Men det tog vi igen i dag. 1 timma och 54 minuter av ventilation! Måste ta vara på studen i livet och hålla kontakten så gott det går! MUMMALAINEN!

Nej, nu ska jag ta tag i mitt liv kanske. En kurskompis kom precis med min maskulinitetsbok. Bara att gräva ner mig nu! Ha en bra dag kära läsare! Hörs nån gång och glöm inte att sväva lugnt! //ANNA

Hösten är här

Ja, nu är det höst. I lördags gick jag i den lilla svarta till en helt underbar sittning. Det skulle jag inte kunna göra nu. Det kändes som att baar för att det blev den första september blev det apkallt. Ja, fast det är mysigt för nu får jag använda koftor, varma tröjor, halsdukar och vantar! MYS! Det är mycket mys för mig nu. Det tycker jag om.......

Sen att min Elin är i ett annat land. Denna gång var det inte lika långt som USA. Men ändå. Träffar henne inte så ofta ändå. Men jag kan klargöra här att det blir helt klart en resa till Gulleböjj-land helgen där hon den där Elin fyller bolaget! Jättekul ska det bli!

Annars har jag börjat skolan igen. Genusvetenskap är det som står på schemat fram till jul. Ja, alla lärare är feminister och när jag argumenterade emot lite fick jag höra det. Ska bli en intressant kurs kan jag tala om! Sen att vi är 20 personer och en och en halv kille också kan bli kul också. Ska försöka uppdatera lite mer nu i höst. Kanske till och med lägga upp en bild. Ja, det kan bli så!

Ville jag bara säga till alla som klickar sig in här ibland, läser lite vad jag och min kära vän skriver att det är kul! Vi är nöjda med besöksantalet! Sväva lugnt kära vänner! //ANNA


Ett, tu, tre. Imorgon skall det ske.

13.55 imorgon slänger jag in mina resväskor i Swebuss Express-bussen och flyttar. Till Oslo. Jag och Therese var där igår och släpade väskor, dammsugare, städattiraljer, mat, skor, bord, stolar och diverse familjefoton upp för de sex våningarna. Vi har ingen hiss. Och när det blev dags att få upp Enas väska för trapporna fick vi turas om och byta efter varje våning. Vi trodde hon hade stoppat väskan full med tegelstenar för att jävlas. Vi har som sagt ingen hiss.
Det här ska ni få fan för.


Vad vi istället har är en mycket förvirrad hyresvärd. Han hade glömt att ta med sig vårt kontrakt. Han hade inte heller tömt ur sin lägenhet. Det var lite det som var meningen med att vi steg upp klockan 04 igår morse, att vi skulle komma fram till ett kontrakt färdigt att skriva på och en tömd lägenhet. Men nej, i Norge är allt lite mer annorlunda än i Sverige. Tillexempel måste man betala för att få åka på vägarna. Att tänka på när man kommer fram till tullarna är att man inte kan betala med svenska mynt i myntfilen och att man inte når fram med Visakortet om man ställer sig för långt ifrån. Men man är väl inte sämre än att man kan backa på en väg där det antagligen råder backförbud och sedan riskera livet för att köra i sidled mot trafiken.

Nu skall jag packa klart mitt liv de närmaste fyra månaderna. Jag letar efter mina höstskor men hittar inga. Men 208 cdskivor ligger tryggt nerpackade i min väska.

Dagens låt: Eric Carmen- Make me lose control

Turn the radio up for that sweet sound
Hold me close never let me go
Keep this feelin alive
Make me lose control
Baby, baby


//Elin

Värmland is not the schizznizzle.

Helgen har tillbringats i vår bil. Mor och jag roadtrippade upp till Dalarna och hennes hembygd. Upp gick allt prima, fint väder, och dis som täckte ängar och vägar gör nätterna värda guld. Väl uppe gick allt prima. Morgondopp i poolen och en kusin som bakat fransk chokladkaka i brist på aktivitet piggar upp. Siljan runt och jag är en tekopp rikare och har hittat himmelriket. En man som blev så glad över min musiksmak att han gav bort en skiva till mig som jag "bara måste lyssna på". En gratis visp fick jag med med mig hem och allt var bra.

Sedan kom gårdagen. Dags för hemfärd och mor ville åka genom Värmland för att hälsa på Siga. Sagt och gjort, Vämland it is. Never again. Dåligt vägskyltat. Dåligt potatismos. Dåliga vägar. Inga vackra hus med glasverandor. Många sjöar (som till Värmlands försvar får räknas till dess enda plus) men knappt några hus runt dem. Illaluktande caféer och elaka getingar. Men det värsta av allt, det finns bara dass. Utedass, i en stad. I'm all in för ekologi och klimat/miljösmart men borde inte Ica ha en kundtoalett? Nej. I Värmland finns det utedass. "Dä ä bare å köre till huse mä den blå dörr'n"
En hemresa som borde tagit runt 4 timmar tog 12. Nu förstår jag Fucking Åmål-tjejens frustration. Fast det var Dalsland, inte Värmland.

Jag tror jag flyttar till Norge i veckan. Tror. Eftersom jag levt livet norröver de senaste dagarna har jag inte riktigt förstått när det är vi flyttar. Det kan vara imorgon, det kan vara i helgen. Men det blir nog bra. Nu har jag ny musik och jag ska snart köpa nya hörlurar så jag kan stänga ute allt oljud om det behövs.

Dessutom har jag en ny karta till min, Idas och Johannas nästa Roadtrip. Nästa år skall vi till Treriksröset och norrut finns det tonvis med loppisar. Skitbra. Men vi kan inte åka över Värmland upp. För där finns det orter som de inte skrivit ut på kartan.

Dagens låt: Brandi Carlile- Follow

Follow, your heart and see where it might take you
Don't let the world outside there break you
They know not who you are inside
They have never felt your hell
Don't ever let them crack

//Elin

We sure are cute for two ugly people.

Nästa vecka flyttar jag för andra gången i mitt liv. Min första flytt gick till andra sidan Atlanten och det stora landet i väst. Denna flytt går till ett lite mindre land i väst, damdidam, Norge. Lägenheten är som sagt fixad. Men det här med jobb. Jag tror jag skiter i det. Jag tänker att Therese tjänar ju rätt bra, hon kan betala min del av allt. Och nu när Ena ska på arbetsintervju kan ju de två hjälpas åt och dela på kalaset. Skitbra. Så gör vi. Och Johanna, hon kan med få glida runt på en räkmacka och bara sitta med mig på en parkbänk och pimpla vin. Skitbra.

Senare idag skall jag bege mig till nordligare breddgrader och gå i mina förfäders fotspår i Dalarna. Skitbra. Jag och mor ska ut på roadtrip och jag tänkte leta andvändbara attiraljer till vårt penthouse. Typ upplåsbara barbaras från Myrorna och begagnade underkläder.

Igår gick jag upp klockan 08.00 för att baka. Jag blev förvånad själv. Fram med mjölet, sockret, havregrynet och smöret och efter 20 minuter var gaffelkakorna klara. What's the occasion? Vi skulle fika med våra gamla lärare från Tingsholm. Dock gick vi på bet, då dem två vi mest sett fram emot att få träffa inte var där. Darn. Men ett ansiktsmeddelande piggade upp och vi är tydligen välkommna tillbaka!

Nu skall jag gå och packa min väska och fortsätta kolla i de där katalogerna som frambringade så mycket ångest för 5 månader sedan, men som nu förgyller min dag. Oh vad jag längtar.

Dagens låt: Barry Louis Polisar- All I want is you

If I was a flower growing wild and free

All I'd want is you to be my sweet honey bee.

And if I was a tree growing tall and green

All I'd want is you to shade me and be my leaves



//Elin


Doris.

Sommarens sista dag spenderades på bästa sätt. Klockan 09.00 skulle vi möta Ida vid Ica. Vi körde med akademisk kvart för att tjuvstarta roadtripen till Linköping och var som sig bör sena. Matsäck inhandlades i form av bananer och munkar och sen bar det av hem till mig för en kissepaus för både djur och människor. Runt 10 kom vi äntligen iväg. Tidernas mest oplanerade roadtrip tog sin början och det som skulle tagit ca 1:38 timmar enligt eniro tog oss ungefär 6 timmar.

Från Ulricehamn for vi österut mot Jönköping. Panikbromsar utanför Mullsjö, letar efter Ryfors konfektyrer, kommer till en golfklubb men hittar efter många om och men ett gult hus med en groda, en gris och en delfin. Och med genitalier helt i choklad såklart. Därefter styrde vi kosan för andra gången mot Jönköping, men kom till en parkeringsficka vid vägkanten där Ida och jag åt som sig bör och Johanna hällde ut sin yoghurt i knäet. Slöseri.

Efter pausen fortsatte vi mot Jönköping, svischade förbi och hamnade i Gränna. Polkagrisar och lunch stod på schemat. Dyrt, segt och torrt sammanfattades våra varma smörgåsar men vägdes upp av de fina husen som vi ska köpa för några miljoner. I Gränna skedde ett byte av förare och Johanna fick sätta sig på passagerarsidan och jag fick lov att köra Doris. Något mer aggressiv i min körning än Johanna men fram kom vi efter ett febrilt letande efter Ödeshög och ett snabbt stopp för posande i Väderstad.

Linköping var vårt enda mål och väl där hittade vi en statoilmack men sedan var det diffust. Efter ett visst cruisande på stan köpte vi mat åt Daniel och åkte för att föda honom. Imponerade gjorde han med en städad lägenhet, städad toalett samt citrondoft i badrummet. Mot kvällningen försökte vi skaffa nya vänner åt honom och hittade en. Medan de gick på spökvandring åkte vi till Olkorridoren och drack te, löste rubiks kub, spelade tv-spel och snackade skit. När klockan närmade sig ett och alla började bli trötta satte vi oss i en något tröttare Doris och for hemåt. Eloge till Ida som nog aldrig har pratat så mycket i hela sitt liv för att hålla oss vakna.

Och Doris. Vad skall man säga? Sveriges kanske äldsta 14åring. Men som hon går. Röd och blänkande. Snabb på gasen, och liten nog för att parkera. Hon är säker gamla Doris.

Dagens låt: Kikki Danielsson- God morgon

Se solen, åter stiger solen.
Se solen, det blir en härlig dag.
God morgon, god morgon.

Se här kommer dagen,
ljusare visioner.
Sången har fått vingar,
åter glada toner.

Borta är nu natten,
hör på alla skratten.
God morgon, god morgon,
god morgon, god morgon.


//Elin

Why I love 'em.

Jag läste precis på en av de stora kvällstidningarnas hemsida att lärarna på skolor i Texas nu skall få bära vapen. Heja jänkarna. Hur kan man inte tycka om dem? Nej, men allvarligt. Vad är detta?
Tydligen så ligger den första skolan där lärarna nu skall få bära vapen endast 25 mil norr om min gamla by. Skönt att man flytt fältet. Det räcker med att David hade med sig sitt vapen på Wal-Mart. 

Förövrigt skall Lauren få en pojk. En liten Richard James Barron III, och jag skall tvinga henne till att göra mig till gudmor. Iallafall till hans svenska gudmor. Jag ska bli den bästa auntien han någonsin kommer ha. Vad jag inte förstår är varför de ska döpa honom efter Rick och hans pappa Rick.

4 timmar och 45 minuter av mitt liv spenderade jag framför tv'n idag i väntan på att svenskarna skulle vinna tennisen. Johanna hade svårt att förstå varför jag frivilligt såg på när andra motionerade. Hon förstår inte sådant här. Jag har väntat på friidrotten i fyra år. Jag lämnar inte fotöljen framöver.

Min mor och far blev inneblåsta ute i stugan igår och skulle kommit hem i eftermiddags. Det blev problem och de har fortfarande inte kommit hem. Jag skickade ett ynkligt sms till Johanna i förhoppningen om att hon skulle fatta det dolda budskapet och övveraska mig med mat och sällskap. Hon fattade inte. Johanna- när du läser det här så vet du varför jag smsade dig innan. Kom ihåg det till nästa gång.

Dagens låt: José Gonzalés- Hand on your heart

Well it's one thing to fall in love
But another to make it last
I thought that we were just beginning
And now you say we're in the past
Look me in the eye
and tell me we are really through


You know it's one thing to say you love me
but another to mean it from the heart
And if you don't intend to see it through
why did we ever start?
I wanna hear you tell me
you don't want my love


//Elin