Elin och Anna

Jag har haft den bästa helgen på länge. I fredags tog vi en tidig buss till Göteborg och köpte balskor, studentklänningar och Glenn. Glenn är en anka som vi gav bort som födelsedagspresent. På kvällen begav vi oss till Sveriges regnigaste stad på en väldigt gemytlig filmkväll. Vi kom dock dit och möttes av ett något surmulet gäng då våra "2 minuter bort" i själva verket var en bilresa och 40 minuter bort. Stoltast är jag över min kungt snygga fickparkering. Kvällen blev bra när jag fick lägga händerna på musiken och trance/technon-what ever, försvann och Lee Greenwood och Guns n' Roses fick ta plats. Framåt natten blev sällskapet trött och vi körde hemåt.

Igår vaknade jag, gjorde absolut ingenting av det jag skulle gjort men införskaffade mig istället en icke-befintlig solbränna. När klockan blev mycket och jag blev sen gick/sprang jag till Grönbyxan och skulle backa ut hennes bil. Tills jag inser att hon har en felvänd växellåda och mina skor är förstora. Hur löser man det? Jo, Johanna växlar hela vägen till festen och jag kör barfota. På plats möts vi av ett glatt gäng klasskamrater och ett ännu gladare födelsedagsbarn. Glenn uppskattades mäkta av alla! Studentsång, studentdans, fader Abraham och dåliga ordvitsar gör en lördagskväll fulländad. Tidig söndagsmorgon kom jag hem efter mycket cruisande. Hur viss lyckas stå på benen och inte falla ihop i en liten hög mitt i vägen är ett mysterium. Natten slutade med en promenad med Ulricehamns svar på Goliath fast med Davids kropp, Busan-the one and only.

Idag vaknade jag av att Sara ringer och undrar vart jag är. Jag hade stängt av alarmet och sovit till kvart i tolv. Ner till stan kom jag något nyvaken och sliten men det var det värt. Bland det bästa med vänner är att det inte spelar någon roll om man så ses en gång i halvåret  som varje dag för man har fortfarande lika roligt när man väl träffas. Ännu roligare blir det när man kan uppdatera varandra på allt som händer men inser att man redan vet allt för ansiktsboken existerar och där får man reda på allt, oavsett om man vill eller inte.

Nu skall jag slurpa te och borsta tänderna. På återseende gott folk!

Dagens låt: Kenny Loggings- Footloose

Please, Louise
Pull me offa my knees
Jack, get back
C'mon before we crack
Lose your blues
Everybody cut footloose

//Elin

Jag vaknade imorse och det var klarblå himmel och strålande sol. Sådant där väder som gör att det spritter i hela kroppen och man vill inget hellre än att springa runt i för lite kläder och få en vårförkylning. Det är dagar som den här som gör våren underbar. Synd bara att jag inte njöt till fullo imorse när jag vaknade då allt som snurrade i mitt huvud var säkerhetskontroller och hastigheter. Men bra gick det och idag har jag inte pluggat inför det nationella provet i svenska imorgon. Istället har jag kört bil, köpt bananer, hämtat föräldrar, köpt vindruvor och lämnat icke-föräldrar.

Imorgon infinner sig något slags kaotiskt lugn då det endast återstår 15 skoldagar av hela min gymnasietid. Tiden räcker inte till för allt som måste göras innan det är dags att ta på sig de vita kläderna och den vita mössan.

När jag är glad lyssnar jag på bra glad musik. När jag är ledsen lysnnar jag på bra ledsen musik. När luften känns så där extra tunn och solens strålar värmer i den kyliga vårluften, då lyssnar jag på bra musik. Bra musik med bra texter, sådana där låtar där man hör vad personen sjunger, rent och klart, högt och lågt. Ett virrvarr av bra toner och melodier och allt blir ett potpurri av bra:ighet.

Dagens låt: Nina Simone- Here comes the sun

Little darling, the smiles returning to the faces little darling,
it seems like years since its been here
here comes the sun, here comes the sun and I say its all right


//Elin

Ja, jag vill bara säga GRATTIS offentligt men samtidigt inte. DU vet vem du är och du är underbar! //ANNA

Det är helt underbart när allt verkligen stämmer. Jag glömmer tid och rum men samtidigt är jag så ofantligt medveten om mig själv. Solen ger mig mer energi än någonsin. Det är ingen skillnad för mig som alltid är ute och får underbar energi, men nu kryllar det verkligen med folk som annars gör alla möjliga andra saker förutom att vara ute. Alla går ut så fort det blir lite sol. Jag klandrar inte de som bara är ute när det är sol, men utan regn skulle vi inte kunna uppskatta solen så mycket som vi gör i dag. Det är helt underbart iaf. Känner nu att denna sommaren kommer nog upp i klass med 06. När min underbara vän hade varit från mig ett år och vi umgicks varje dag i tre månader. Att inte träffa Elin då känndes konstigt. Nu har jag vant mig, men tacka vet jag telia student. Gratis samtal och direktrapportering från staden som ligger i ide året runt. Iaf om du är 20 år och bott där hela ditt liv. Men åter till solen. I helgen var jag för första gången på Tylösand. Visst var fint men vägen dit var inte helt tokig heller. Närmare bestämt helt fantastiskt vacker. Klippor som kommer vara underbara att hoppa från i sommar, härliga sandgropar att mysa i när solen skiner och helt underbart fint vatten som kommer svalka min kropp ett antal gånger denna underbara sommar. Om det är sol några gånger vill säga. Annars kommer jag underhålla mig själv ändå ute vid havet.

Livet på Bolmens har förändrats. Folk grillar överallt, den blåa studsmattan är mer populär än någonsinn, folk är glada och skrattar hela tiden! Jag är lycklig som får vara med om detta. MIn uteplats kommer jag hänga mycket på kan jag tala om. Jag sitter ute i min stol på min lilla altan, har pilotisarna på mig och bara njuter. Får många avundsjuka blickar och kommentarer av de som inte har någon dörr direkt ut i det fina vädret. Nu i skrivandets stund kommer det rök från en grill. Visst, det kommer förhoppningsvis bli regnoväder ett antal gånger innan den riktiga sommaren kommer men den energi jag har fått nu de senaste dagarna är helt underbar! jag har skrivit ordet underbart många gånger nu men vet inte vad jag ska säga annars. Stämmnigen är så bra så det är svårt att förklara. Sommaren 08 kommer bli grym, det känner jag i min lilltå.

EnN till anledning förutom stämmningen, naturen och troligtvis den underbara solen som kommer skina i sommar finns det en till anledning till att jag är lycklig. Det har ringt sex personer som vill att jag ska jobba hos de i sommar. Ska på intervju på fredag men hon sa i princip att jag fick jobba där. Det kommer bli kalas. Here i come hemtjänst på cykel! Att få vara ute är det bästa som finns! Spara på pengar till bensin och farliga utsläpp åt naturen vill jag vara med om. Tacka vetja en platt stad. Detta ät inte möjliget på alla ställen men att det finns här är ju kanoners! Hur kul är det att sitta i en varm bil utan ac en solig het sommardag? Inte så kul skulle jag tro. Men hoppas det går bra på fredag iaf. Önska mig lycka till!

Jag vet inte vad som skulle kunna göra mig deppig nu om jag ska vara ärlig. Finns inte mycket saker som skulle kunna bli bättre i mitt liv nu. Min underbara Klara ska dock flytta från mig, men veta att jag har en sån vän betyder väldigt mycket. Fick se henne sjunga i kyrkan i söndags föresten. Det var fint, tycker om dig!

Sen kommer min pepparkaksbruna syster hem på torsdag. Ska bli så kul att få höra alla tokigheter hon har varit med om. Men om jag bättrar på min bränna nu och tills jag kommer hem på tisdag kanske jag inte ser ut som ett lik. Sanningen är att mina fräknar har börjat titta framredan! Det är ett stort steg mot sommaren!

Det är ett lyckligt inlägg som ni kanske förstår, tvärt emot vad kära vännen skrev precis innan mig här. Men min och Elins blogg är precis som livet självt, Det finns upp och nedgångar. Även om skolan är en pain in the ass nu så försöker jag se allt positivt! Det tycker min omgivning om, så varför se sur ut när du möter någon? Titta på personen med ett leende i stället så lovar jag att personen du möter kommer bli glad även om den inte visar det!

Avslutningsvis vill jag säga att jag är glad att jag valde Halmstad att bosätta mig i, det blir bara bättre och bättre! Ha det bra kär vänner! Sväva lugnt! //ANNA

Jag hittade ett videoklipp på min mobil som jag ser på varje kväll. Det föreställer en man som frågar om jag är längre än min bror. Älskade älskade du.

Jag saknar att vakna varje lördagsmorgon klockan 08.30 av att du ringer.
Jag saknar hur du knyter upp skorna i trappuppgången för att det är lättare att nå skosnörena framåtlutad.
Jag saknar hur din spis luktade bränt varje gång vi kokade te för att den användes så sällan.
Jag saknar hur du sprang med din rullator och kallade den för din Mercedes.
Jag saknar hur du gick upp till ICA två veckor efter din 100årsdag för att byta ett utgånget köttbullspaket som hemtjänsten hade köpt åt dig.  
Jag saknar hur du hade gröna fingrar och pratade med dina växter.
Jag saknar hur sur du blev på dig själv över att du slog ner en glasprydnad när du ramlade.
Jag saknar att du alltid hade lösningar på alla problem och hur allt kunde lösas med lite tejp.
Jag saknar hur otroligt stolt du var över mig och min bror.
Jag saknar hur du undrade om alla människor verkligen kunde ha ett ärende till ICA och varför alla var där just den dagen du skulle handla.
Jag saknar hur du älskade wienerpecan och smörgåstårta.
Jag saknar hur du sparade alla tidningsartiklar om oss utan att vi visste om det.
Jag saknar hur du sparade allt inslagningspapper och allt paketsnöre du någonsin fått.
Jag saknar att du sjöng "Du gamle zigenare" vid matbordet varje helg.
Jag saknar din charm, ditt skratt och ditt leende.
Jag saknar dina kramar varje gång det var dags att åka hem.
Jag saknar dig.

Dagens låt: Coldplay- Fix you

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

//Elin

Jag mår förhållandevis bra. Foten gick inte av. Men något blev rejält uttöjt. I mitt fall var det ledbandet. Det kunde gått av, eller nåt kunde vara av. Det trodde doktorn iaf. Honom ska jag lita på men frågan är om han var social och trevlig. Jag skulle svara nej på den frågan. I bilen på väg hem efter besöket på sjukan hölls en bra diskussion:

Jag - Bara för att man har 20.0 betyder det inte att läkarna har social kompetens. De ska ju kunna vara lite glada iaf. Försöka går ju alltid. Läkaren kunde iaf inte haft en fru i detta fallet iaf.
Baksätet - Jo, han hade en ring på fingret
Jag - Men det behöver inte betyda att han är trogen och lycklig. Han var nog glad för han hade en älskarinna men något måste ha gjort honom olycklig.
Baksätet - JA! Frun hade precis fått reda på det och hon skiljer sig från honom.
Föraren - Det måste vara den enda förklaringen till varför han var lite nere.

Hej fördommar säger jag. Men sånt är livet. Jag har fördommar och det går inte att komma från. ALLA har fördommar. Jag står för det. Något jag tycker alla borde göra.

Mitt liv är hektiskt förövrigt nu. Tränar på som en gnu. Dock blir det ett bra uppehåll nu eftersom det blev en liten skada på min högra fot. Men jag ska träna på balansplattan 24/7 nu. Kommer sakna fotbollen och alla glada typer jag träffar där. Allt blir lite roligare då! =)

43 dagar kvar innan min sista uppgift ska lämans in, en hemtenta. Men jag har tur. Vissa går en bra bit in i juni. Men jag vet inte hur jag ska tillbringa min sommar. Det blir lite svårt. Eller så blir det slösommar. Kan behövas inför i höst. Många ska hoppa av och göra annat. Men jag ska klara dessa tre åren! Kommer bli en grym folkhälsovetare!

Planerna framöver är att plugga som en liten blå, planera en fantastisk nollning på Högskolan i Halmstad, åka hem och häsla på familjen. Även kram om en pepparkaksbrun systeryster inom en snar framtid! Det blev lite bloggat iaf. Nu blir det sängen för de där drogerna som jag fick av farbror doktor var inte svaga kan jag tala om. Sväv lugnt vänner! //ANNA

Min hund fick åka in till veterinären idag. Tydligen är det vitaminbrist så nu sitter han och smaskar äggulor så hela skägget är gult. Tydligen så skall den där tumören han har på nacken trilla av snart och jag sätter en femma på att den trillar av när han ligger i min säng en morgon. Det vore nog en mardrömsstart på morgonen. En blodig, hårig och säkerligen varig tumör liggandes brevid sig. Fi fan.
Dessutom kom det fram att han är uttråkad på natten och att det är därför han gnyr och tjuter från det att lamporna släcks till det att alarmen ringer. På dagen uträttar han tydligen ärenden och har saker för sig, men på natten när det är dags att sova, då är han uttråkad och uppe i varv.
Min hund är en mycket märklig hund.

Min dag har i princip bestått av en och samma sak, projektarbete. Det har rättats och ändrats, lagts till och tagit borts och nu är det nästan i hamn. det ska bli skönt när allt är över och jag kan inte vänta till den 21 maj.

Anna har förövrigt gjort illa sig och har förmodligen slitit av ledbandet. Konstant smskommunikation sedan olyckan skedde har ägt rum och jag ser mig själv som Er radiokanal i etern. Fast på bloggen. På internet.
Hur som haver håller jag tummarna för henne och hoppas att hon inte har ont.
Men det har hon, det har hon sagt.
Nu har hon fått droger med, säkert smärtlindrande, det unnar jag henne.

Dagens låt: Pretenders- I'll stand by you

So if you're mad, get mad
Dont hold it all inside
Come on and talk to me now
Hey, what you got to hide?
I get angry too
Well I'm a lot like you
When you're standing at the crossroads
And dont know which path to choose
Let me come along
cause even if you're wrong

//Elin

23 riktiga skoldagar kvar, 40 vanliga dagar.
Jisses.
Om 40 dagar springer jag ut på trappan och rakt in i en värld där jag räknas som vuxen och gammal i gemet.
Vuxen blir man när man är myndig, så egentligen har jag varit vuxen 1 ½ år.
Gammal däremot, det blir man när man får ryggont och har problem att komma ur sängen, när ens skolkamrater tror att man är lärare, och när man är den enda i klassen som varit med på den gamla goda tiden då man fick gratis skolmaterial.
Allt var bättre förr.

I onsdags försvann min kalender och jag låg nästan sömnlös. Jag oroade mig fruktansvärt och engagerade hela min klass, bibliotekarierna, vaktmästare och hela samhällsinstitionen, men ingen kalender i sikte. På kvällen kommer jag hem och upptäcker att min mor har lagt undan den. Först trodde jag att det var min stalker, vilket hade varit troligt då även Enas usbminne stulits och min stalker även stalkar henne. Comprende? Men snälla Mr Stalker, om du verkligen vill prata med oss, lämna en lapp.

I veckan har diverse lärdomar gjorts, är man moderat och har sociala åsikter får man inte vara med i partiet. Dessutom har jag numera full koll på moms, skatt och bostäder.
Hej vuxenvärlden!

Igår skrev några högskoleprovet, jag gjorde det inte.
Jag pluggade och åt morotskaka istället.

På kvällen hade vi en temakväll, Grabbkväll stod på schemat och klädsel därefter.
Dessutom skulle vi bete oss som män/karlar/pojkar/killar vilket bidrog till mörka röster, rumpput, ghettowalk och mycket plats mellan benen. När vi satt ned alltså.

Vad gör alla killar när de träffas? Jo, de äter pizza, dricker öl och kommenterar och gnäller över fotboll. Fast fotbollen byttes mot den norska kvalitetsfilmen Bare Bea. En riktigt djup film om man väljer att analysera den.

När ölen nästan tagit slut började vi rimma till presenten som Alex skulle få av mig, och jissesamalia vad vi var bra!
"Det enda som är större än dina biceps det är dina triceps".
Synd bara att jag inte är säker på att han var vid sinna sinnes fulla förstånd för att förstå vilken underbar present jag hade gjort åt honom och vilken högklassig dikt vi hade diktat ihop.
Men den andra presenten, den var uppskattad och öppnades och avnjöts på direkten.

Kvällen avslutades med deeptalk i korsningen hem till mig.
Och imorse vaknade jag av att hela min säng skakade och jag förstod ingenting.
Tills jag tittade vid mina vader och fann min hund drömma mardrömmar och sparka i sömnen.

Jag är inne i en fas i mit tliv då jag lever i min egna lilla bubbla, med samhällsböckerna, spanskaboken och projektarbetet inom en armlängds avstånd. Detta medför vissa saker, dels försvinner min tidsuppfattning och dessutom min datumuppfattning. Jag blev arg i söndags när någon berövade mig på en timme, men kom på att jag kunde fortsätta plugga till tolv på kvällen, då klockan egentligen bara var elva.
Idag slog jag upp min kalender och ser att det är den 4 april.
Längst ner stod det "Davids födelsedag".
Skit.
Jag är verkligen världens sämsta utbytesstudent.
Glömmer värdpappans 30årsdag. Det är oförlåtligt.

Men jag behöver egentligen inte känna någon ångest, då världens sämsta utbytesstudent och världens sämsta värdfamilj ligger på ungefär samma nivå.
Många utbytesstudenter har nämligen inte vaknat av att det knackar på sovrumsfönstret halv tre på natten och värdfamiljen står/vinglar/sitter utanför och behöver komma in.
Många utbytesstudenter har inte försökts giftas bort av värdfamiljen.
Många utbytesstudenter har inte blivit avsläppt mitt i Texas för att få gå hem.
Många utbytesstudenter har inte blivit övertalade till att köpa ett gevär.
Många utbytesstudenter har inte haft dragit ut häftstift ur sin värdpappas huvud.

Det finns tidpunkter då jag tycker det är skönt att vara hemma igen men oftast saknar jag det något förskräckligt.
Jag tycker det är skönt att slippa regler och vara fri. Inga curfews och inga samtal hit och dit för att bli hämtad från skolan. Men att vara ensam och att inte ha någon att se på "Old School" och sjunga "Thong song" med är ledsamt.
Man saknar alltid det man inte har och man saknar inte det man har.
Om några månader får jag träffa dem igen och det ser jag fram emot.

Dagens låt: Kansas- Dust in the wind

I close my eyes
only for a moment
and the moment's gone
all my dreams
pass before my eyes a curiosity
dust in the wind
all we are is dust in the wind

//Elin

Om 53 dagar står jag i en vit klänning och en vit studentmössa redo för att möta världen. Om jag överlever fram tills dess vill säga.
De närmsta två veckorna skall jag hinna med:
-Samhällsdebatt
-Samhällsprov
-Fördjupningsuppgift, samhäll
-Idrottsarbete
-Spanskaprov

Och om exakt två veckor ska vårat projektarbete vara färdigskrivet, färdigsponsrat och ärdigplanerat.

När skall jag hinna göra allt annat?
Hitta det sista till balklänningen.
Träna.
Studentkläder.
Leta lägenhet.
Leta jobb.

Andas.
Sova.
Äta.
Det får bli en annan dag. En annan vecka. Ett annat liv.

Det jag vill säga är att jag är bitter, sur, irriterad och frustrerad.
Inatt gick jag upp klockan 06.00 för att läsa till ett prov.
Jag har inget liv för tillfället, det har bara slutat existera.