Elin och Anna

Jag är inne i en fas i mit tliv då jag lever i min egna lilla bubbla, med samhällsböckerna, spanskaboken och projektarbetet inom en armlängds avstånd. Detta medför vissa saker, dels försvinner min tidsuppfattning och dessutom min datumuppfattning. Jag blev arg i söndags när någon berövade mig på en timme, men kom på att jag kunde fortsätta plugga till tolv på kvällen, då klockan egentligen bara var elva.
Idag slog jag upp min kalender och ser att det är den 4 april.
Längst ner stod det "Davids födelsedag".
Skit.
Jag är verkligen världens sämsta utbytesstudent.
Glömmer värdpappans 30årsdag. Det är oförlåtligt.

Men jag behöver egentligen inte känna någon ångest, då världens sämsta utbytesstudent och världens sämsta värdfamilj ligger på ungefär samma nivå.
Många utbytesstudenter har nämligen inte vaknat av att det knackar på sovrumsfönstret halv tre på natten och värdfamiljen står/vinglar/sitter utanför och behöver komma in.
Många utbytesstudenter har inte försökts giftas bort av värdfamiljen.
Många utbytesstudenter har inte blivit avsläppt mitt i Texas för att få gå hem.
Många utbytesstudenter har inte blivit övertalade till att köpa ett gevär.
Många utbytesstudenter har inte haft dragit ut häftstift ur sin värdpappas huvud.

Det finns tidpunkter då jag tycker det är skönt att vara hemma igen men oftast saknar jag det något förskräckligt.
Jag tycker det är skönt att slippa regler och vara fri. Inga curfews och inga samtal hit och dit för att bli hämtad från skolan. Men att vara ensam och att inte ha någon att se på "Old School" och sjunga "Thong song" med är ledsamt.
Man saknar alltid det man inte har och man saknar inte det man har.
Om några månader får jag träffa dem igen och det ser jag fram emot.

Dagens låt: Kansas- Dust in the wind

I close my eyes
only for a moment
and the moment's gone
all my dreams
pass before my eyes a curiosity
dust in the wind
all we are is dust in the wind

//Elin