Att sakna en hockeyröv.
Ibland kan man känna en saknad till någon så det enda som botar det är att stå och smeka hans hår tills han blir rädd. Det gjorde jag igår. Jag hade saknat hockeyröven. Det kan jag erkänna. Men jag hade även saknat lillens vidriga humor och hans sätt att "få varje kvinna att vilja bli lesbisk genom att visa sig naken". Jag har saknat Antons bröst och Nisses sätt. Elins skratt och Iduns kommentarer. Jennys imitationer och Henkes historier. Ja, jag har saknat alla. Varenda en av SP/NS3. 5 veckor har gått sen vi tog studenten och vi har redan haft en återträff. En av de veckorna har vi tillbringat på Kreta tillsammans. Vi tycker om varandra. Vi tycker om varandra dritmycket.
Johanna. Henne har jag kanske inte hunnit sakna. Vi bor ju i princip ihop och hon träffar nästan mig mer än vad hon träffar sin hosthost. Men så har vi ju ett förhållande med. Och då träffas man tydligen. Iallafall om man skall gå på vad alla andra par i min umgängeskrets gör.
För ja, jag är bitter idag. Väldigt bitter. Jag har kalkulerat och kommit fram till att jag är den enda singeln i gänget. Inte ens Sara räknas längre som singel. Och när min partner-in-singelhood överger mig, då är det illa. Inte ens Anna är på min sida längre. Fi fan.
Inatt ville jag och Johanna bli tokigt fulla i ungefär 5 minuter och funderade på att öppna upp min skumpa. Sen tog vi oss i kragen och drack te och apelsinjuice. För det ger ungefär samma effekt.
Idag har jag, Therese och Johanna (igen) fikat och deeptalkat. Jag har kännt mig som en bov och de har försökt att muntra upp mig. Sedan övergav Therese oss för Linköping och vi ville veta vad alla människor gör en söndagseftermiddag. Så vi cruisade och piggade upp Ebbas arbetssituation. Och planerade veckan.
Dagens tekonsumtion:
1 kopp till frukost.
1 kopp till mellanfrukost.
1 kopp på torgstallet.
1 kopp till mellankvällsmat.
1 kopp till kvällsmat.
1 kopp nu.
Inte undra på att jag kissar ofta.
Johanna. Henne har jag kanske inte hunnit sakna. Vi bor ju i princip ihop och hon träffar nästan mig mer än vad hon träffar sin hosthost. Men så har vi ju ett förhållande med. Och då träffas man tydligen. Iallafall om man skall gå på vad alla andra par i min umgängeskrets gör.
För ja, jag är bitter idag. Väldigt bitter. Jag har kalkulerat och kommit fram till att jag är den enda singeln i gänget. Inte ens Sara räknas längre som singel. Och när min partner-in-singelhood överger mig, då är det illa. Inte ens Anna är på min sida längre. Fi fan.
Inatt ville jag och Johanna bli tokigt fulla i ungefär 5 minuter och funderade på att öppna upp min skumpa. Sen tog vi oss i kragen och drack te och apelsinjuice. För det ger ungefär samma effekt.
Idag har jag, Therese och Johanna (igen) fikat och deeptalkat. Jag har kännt mig som en bov och de har försökt att muntra upp mig. Sedan övergav Therese oss för Linköping och vi ville veta vad alla människor gör en söndagseftermiddag. Så vi cruisade och piggade upp Ebbas arbetssituation. Och planerade veckan.
Dagens tekonsumtion:
1 kopp till frukost.
1 kopp till mellanfrukost.
1 kopp på torgstallet.
1 kopp till mellankvällsmat.
1 kopp till kvällsmat.
1 kopp nu.
Inte undra på att jag kissar ofta.
Dagens låt: Cecilia Lind- Cornelis Vreeswijk
Hon dansar och blundar
så nära intill
Hon följer i dansen
precis vart han vill.
Han för och hon följer
lätt som en vind
men säg varför rodnar
Cecila Lind?
så nära intill
Hon följer i dansen
precis vart han vill.
Han för och hon följer
lätt som en vind
men säg varför rodnar
Cecila Lind?
//Elin
Deep in the heart of Texas.
Jag har inte sovit på nästan två dygn så hjärnan foljer inte kroppen. Eller tvärtom. Det är även en aning svart att skriva å ä och ö, så ni far acceptera att jag skriver utan prickar.
Jag lamnade Sverige för nagra veckor sen for att aka tillbaka till ett liv jag en gang hade. Jag tillbringade ett antal timmar pa ett flyg, och sedan ett dygn som standbypassagerare i Chichago med tornados och stormar precis utanfor fönsterrutan. Det var spannande.
Jag akte till Texas och fick varldens storsta overraskning. Chockartad overraskning. Jag skall bli auntie till Emma Linnea.
Och bridesmaid. Det ar lite for mycket for en utmattad svenska att ta in pa en kvall.
Val hemma i Fort Worth rullade allt pa som vanligt. Caramel Frappucinos pa Starbucks, chocolate milkshake pa Sonic, the Original, Rosa's Cafe och Wal Mart. Jag traffade vanner som jag inte sett pa lange och jag ville aldrig aka darifran. Vi holl pa att bli ranade och dodade i Mo's affar. Jag satt utelast i 4 timmar i 35 graders gassande solsken. Jag lyckades hamna i en ort som jag inte borde hamnat i och fick ringa runt till alla mojliga vanner for att ta mig hem. Dessutom lyckades jag att skaffa mig ett till brannmarke. Fast det skall vi vara lite hyssj hyssj med, for jag tycker det later mer spannande att saga att det ar "gunwound from driving through the ghetto". Vilket vi gjorde. Da vi aven lyckades vara med om en "rapkonsert" vid en bensinmack.
Forra veckan akte vi ner till San Antonio och fyllde bilen tills jag trodde den skulle explodera. Men skam den som ger sig, ett stopp vid IKEA och vi fick gora rum for oandliga mangder servetter och ballerinakex. Go Sweden.
Igar/inatt beroende pa hur man ser pa saken lamnade jag DFW och flog in mot Washington. Jag tar ur mina oronproppar och far hora " Ladies and gentlemen, we from the cabincrew would also like to thank the personell from the army that's flying with us today. Thank you for everything you do for our country and for protecting us and serving us in such a great way. God bless you all and thank you!"
Darefter bryter applader ut och en man brevid mig staller sig upp och skriker "THANK YOU!!! MMMMMMMMHHHHHM, THANK YOU!"
Jag börjar skratta men tystnar snart da ingen annan tycks se det lustiga i situationen.
Nu ska jag packa upp och sorja det faktum att jag redan har lyckats deleta 10-15 bilder som jag verkligen tyckt om. Men shit happens. God bless y'all.
//Elin
Jag lamnade Sverige för nagra veckor sen for att aka tillbaka till ett liv jag en gang hade. Jag tillbringade ett antal timmar pa ett flyg, och sedan ett dygn som standbypassagerare i Chichago med tornados och stormar precis utanfor fönsterrutan. Det var spannande.
Jag akte till Texas och fick varldens storsta overraskning. Chockartad overraskning. Jag skall bli auntie till Emma Linnea.
Och bridesmaid. Det ar lite for mycket for en utmattad svenska att ta in pa en kvall.
Val hemma i Fort Worth rullade allt pa som vanligt. Caramel Frappucinos pa Starbucks, chocolate milkshake pa Sonic, the Original, Rosa's Cafe och Wal Mart. Jag traffade vanner som jag inte sett pa lange och jag ville aldrig aka darifran. Vi holl pa att bli ranade och dodade i Mo's affar. Jag satt utelast i 4 timmar i 35 graders gassande solsken. Jag lyckades hamna i en ort som jag inte borde hamnat i och fick ringa runt till alla mojliga vanner for att ta mig hem. Dessutom lyckades jag att skaffa mig ett till brannmarke. Fast det skall vi vara lite hyssj hyssj med, for jag tycker det later mer spannande att saga att det ar "gunwound from driving through the ghetto". Vilket vi gjorde. Da vi aven lyckades vara med om en "rapkonsert" vid en bensinmack.
Forra veckan akte vi ner till San Antonio och fyllde bilen tills jag trodde den skulle explodera. Men skam den som ger sig, ett stopp vid IKEA och vi fick gora rum for oandliga mangder servetter och ballerinakex. Go Sweden.
Igar/inatt beroende pa hur man ser pa saken lamnade jag DFW och flog in mot Washington. Jag tar ur mina oronproppar och far hora " Ladies and gentlemen, we from the cabincrew would also like to thank the personell from the army that's flying with us today. Thank you for everything you do for our country and for protecting us and serving us in such a great way. God bless you all and thank you!"
Darefter bryter applader ut och en man brevid mig staller sig upp och skriker "THANK YOU!!! MMMMMMMMHHHHHM, THANK YOU!"
Jag börjar skratta men tystnar snart da ingen annan tycks se det lustiga i situationen.
Nu ska jag packa upp och sorja det faktum att jag redan har lyckats deleta 10-15 bilder som jag verkligen tyckt om. Men shit happens. God bless y'all.
Dagens låt: Our song- Taylor Swift
Our song is the slamming screen door,
Sneakin' out late, tapping on your window
When we're on the phone and you talk real slow
Cause it's late and your mama don't know
Our song is the way you laugh
The first date "man, I didn't kiss her, and I should have"
And when I got home ... before I said amen
Asking God if he could play it again
Sneakin' out late, tapping on your window
When we're on the phone and you talk real slow
Cause it's late and your mama don't know
Our song is the way you laugh
The first date "man, I didn't kiss her, and I should have"
And when I got home ... before I said amen
Asking God if he could play it again
//Elin
Tjaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
Anna är med i matchen igen.
Jag hoppas att allt är bra med er kära läsare.
Jag är väldigt bra på att uppdatera.
Det vet jag.
Men allt är bra med mig iaf!
Sa farväl till en väldigt god granne i går som kommer vara väldigt saknad här.
Men det är inte mycket att göra åt.
Hon kommer att trivas i Uppsala, det är jag säker på!
Annars jobbar jag som en liten blå från och med i morgon.
Resterande tiden kommer jag ägna mig åt vänner och glass i solen.
Känner på mig att det kommer bli den bästa sommaren på länge!
Medan Elin är ute och far i vida världen trivs jag bra här i Halmstad.
Men hon har nog det sjukt bra i USA!
Lite avis men det är inte heller så mycket att göra åt.
Sen är det inte mycket att göra åt små töntar som skruvar loss ventiler från cyklar.
Det är smått irriterande, men jag log och tog tag i mitt liv och köpte en ny.
Annars ska jag ta tag i mitt liv ännu en gång nu!
Ha det bra och sväva lugnt!
//ANNA
Jag hoppas att allt är bra med er kära läsare.
Jag är väldigt bra på att uppdatera.
Det vet jag.
Men allt är bra med mig iaf!
Sa farväl till en väldigt god granne i går som kommer vara väldigt saknad här.
Men det är inte mycket att göra åt.
Hon kommer att trivas i Uppsala, det är jag säker på!
Annars jobbar jag som en liten blå från och med i morgon.
Resterande tiden kommer jag ägna mig åt vänner och glass i solen.
Känner på mig att det kommer bli den bästa sommaren på länge!
Medan Elin är ute och far i vida världen trivs jag bra här i Halmstad.
Men hon har nog det sjukt bra i USA!
Lite avis men det är inte heller så mycket att göra åt.
Sen är det inte mycket att göra åt små töntar som skruvar loss ventiler från cyklar.
Det är smått irriterande, men jag log och tog tag i mitt liv och köpte en ny.
Annars ska jag ta tag i mitt liv ännu en gång nu!
Ha det bra och sväva lugnt!
//ANNA