Elin och Anna

Ibland kan man känna en saknad till någon så det enda som botar det är att stå och smeka hans hår tills han blir rädd. Det gjorde jag igår. Jag hade saknat hockeyröven. Det kan jag erkänna. Men jag hade även saknat lillens vidriga humor och hans sätt att "få varje kvinna att vilja bli lesbisk genom att visa sig naken". Jag har saknat Antons bröst och Nisses sätt. Elins skratt och Iduns kommentarer. Jennys imitationer och Henkes historier. Ja, jag har saknat alla. Varenda en av SP/NS3. 5 veckor har gått sen vi tog studenten och vi har redan haft en återträff. En av de veckorna har vi tillbringat på Kreta tillsammans. Vi tycker om varandra. Vi tycker om varandra dritmycket.

Johanna. Henne har jag kanske inte hunnit sakna. Vi bor ju i princip ihop och hon träffar nästan mig mer än vad hon träffar sin hosthost. Men så har vi ju ett förhållande med. Och då träffas man tydligen. Iallafall om man skall gå på vad alla andra par i min umgängeskrets gör.

För ja, jag är bitter idag. Väldigt bitter. Jag har kalkulerat och kommit fram till att jag är den enda singeln i gänget. Inte ens Sara räknas längre som singel. Och när min partner-in-singelhood överger mig, då är det illa. Inte ens Anna är på min sida längre. Fi fan.

Inatt ville jag och Johanna bli tokigt fulla i ungefär 5 minuter och funderade på att öppna upp min skumpa. Sen tog vi oss i kragen och drack te och apelsinjuice. För det ger ungefär samma effekt.

Idag har jag, Therese och Johanna (igen) fikat och deeptalkat. Jag har kännt mig som en bov och de har försökt att muntra upp mig. Sedan övergav Therese oss för Linköping och vi ville veta vad alla människor gör en söndagseftermiddag. Så vi cruisade och piggade upp Ebbas arbetssituation. Och planerade veckan.

Dagens tekonsumtion:
1 kopp till frukost.
1 kopp till mellanfrukost.
1 kopp på torgstallet.
1 kopp till mellankvällsmat.
1 kopp till kvällsmat.
1 kopp nu.

Inte undra på att jag kissar ofta.