Elin och Anna

Vi hade besök i skolan igår från universitet, högskolor samt folkhögskolor. Allt var ett försök att hjälpa oss elever att få någon klarhet i vår framtid, vi skulle bli sugna på att plugga, vi skulle äntligen hitta vår drömutbildning och leva lyckliga i alla våra dagar. Så blev det inte.
När jag kom hem hade jag ett nervöst sammanbrott och jag tror nästan det kom en tår. Jag förstår inte hur jag skall få allt att gå ihop. Jag gjorde en kalkylering idag och kom fram till att jag har pluggat klart när jag är 29 år.
Och då har jag ännu inte hunnit volontärarbeta.
Kul.
Jag är nästan säker på att vår syo ville oss väl när hon planerade en utbildningsmässa, men jag tror inte hon förstod vilken ångest hon gav oss. Jag var nog inte den enda som hade svårt att somna inatt.
Idag försökte jag finna någon sorts ro i min kropp men efter ett prat med muf insåg jag att jag förmodligen kommer vara äldre än 30 när jag pluggar.
Och inte heller då har jag siktat något volontärarbete.
Jag måste skriva en lista, och jag måste skriva den nu.

Förövrigt har jag utvecklat bussfobi.
Att åka buss är bland det värsta jag vet, och idag var jag tvungen att göra det.
Jag avskyr det faktum att jag känner mig utsatt, uttittad och utanför.
Jag avskyr att andra kan höra vad jag säger, och jag gillar inte att jag kan dö för att det inte finns säkerhetsbälten.
Den dagen då jag vaknar upp med en begåvning utöver det normala skall jag uppfinna ett miljövänligt sätt att åka kollektivt, utan det kollektiva.
För det skall jag vinna nobelpriset- i alla kategorier.

Anledningen till min bussresa var min balklänning.
Det går bra nu.

Dagens låt: Regina Spektor- Apres moi

I must go on standing
You can't break that which isn't yours
I, oh, must go on standing
I'm not my own, it's not my choice

//Elin