Elin och Anna

Söndag eftermiddag och jag har ett ynka kapital kvar i en bok jag avskyr. En bok som jag förmodligen hade tyckt om och funnit klok och framtidssiande om det inte vore för att jag är tvungen att läsa den.
Du sköna nya värld är inte lika skön längre.
Efter kapitlet skall jag lyckas knåpa ihop en uppsats på 125%. Något som inte ens jag, trots mina bristande mattekunskaper, förstår hur jag skall lyckas med. Men så är vi samhällare och jag antar att det ligger i vår natur att vara samhällskritiska och det är därför vi tilldelats en sådan omöjlig uppgift.

Min kära vän Anna ringde innan och var befann sig i en sinnestämning utan dess like. Först berättade hon om sina promenader, sin glömda jacka, och sin Lettlandresa. Sedan beklagade hon sig över musiken på Moon och för en gångs skull var vi överens när det gäller musik. "Alla som inte dansar är våldtäcktsmän" borde inte få klassas som musik. Hur man kan ha en sådan låt på sitt samvete är för mig en gåta. Min låt om semlan i fredags var bättre. "Alla  som inte dansar" är som ett eksam som inte vill gå bort. Ju mer man kliar detso mer kliar det. Jag blir galen och en bojkott är nära.
All those in favor say Aye!


Förövrigt var jag på en filmkväll igår som var mysig. High School Musical 2, Hairspray och fixad skjuts till en fest. En av oss kan inte ljuga och har dessutom ett samvete vilket gör hennes liv märkbart mycket svårare än för oss andra. Dåligt samvete och skuldkänslor präglade hennes sinnesstämmning igår. En annan av oss är trevlig men innerst inne har hon en personlighet som bara spelar ut i närheten av hennes familj. Den alltid lika trevliga tjejen är numera den elaka. Vi andra två har inget samvete men gillar att festa. En av oss har pojkvän och jag kommer aldrig komma hem. Uteliggare och diverse skumma typer kommer hänga med. Helst hoppas jag på en rockkille med svarta jeans och Metallicatröja. Gärna lockigt hår och fina skor. Då blir jag glad.