Elin och Anna

Är det något jag är bra på så är det att svulla. Och om jag har svullat. Jag har precis vräkt i mig en halv låda Ben & Jerry's och en gigantisk kopp te. Min mage känns som den ska sprängas och jag mår riktigt illa. Precis innan glassen åt jag honungsmarinerat lamm och pasta, och 3 minuter innan dess (jag trodde det var lång tid kvar på maten) åt jag 2 smörgåsar och drack ytterligare en kopp te. Då var klockan ungefär 15.00. Dessförinnan hade jag ätit varma mackor med ost och skinka, godis, clementiner, apelsiner, vanliga smörgåsar och kakor. Jag undrar om det finns några hemgjorda chokladkolor kvar.

I torsdags sa jag hejdå till Sara. Hon är framme i Chicago nu som är hennes hem de nästkommande månaderna. Sara är tjejen som står ut med mitt dåliga morgonhumör och som inte bryr sig om att mina köttbullar smakar sot eller att min pasta sitter fast i kastrullen. Jag gillar Sara för att hon matchar mig så bra. När jag går fort går Sara långsamt, när jag är arg är Saras glad, när jag är trött är Sara pigg. Tillsammans har vi banden Två Gitarrer och En Tamburin samt Jag såg en näsflöjt. Säga vad ni vill om namnen men fan vad bra vi är. I början av gymnasiet lärde jag känna Sara och vi blev snabbt som Helan och halvan, Sonny and Cher, Bonnie and Clyde. Jag tror ni förstår vad jag menar. Nu är hon borta och jag känner mig ännu lite ensammare än förut. Nu får jag äta Phish food själv och mima till Patrik Isaksson ensam. Dessutom mantlar jag ansvaret och smsar doftkungen ensam. Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom månaderna som väntar, men Sara, livet blir lite enklare om jag får brev då och då...

Nu ska jag återigen spela ett spanskt memory då jag har prov på onsdag. Preteritum skall böjas, objektsform skall läras och meningar bör skrivas.

Dessutom skall jag baka bullar till Öppet hus.