Elin och Anna

Jag drabbades tidigare idag av en fruktansvärd huvudvärk, och min kropp gör att jag inte kan äta ipren.
Nu sitter jag och dör av smärta.
Men jag är ju nästan en man, en machoman, och kan därför ta det som en sådan med.

Imorgon har jag och ett antal andra elever religionsprov och jag orkar inte. Jag är så innerligt trött på frälsningen, Pesach, Tora, Bibeln, den heliga anden och allt annat som hör till att jag funderar på att ge upp.
Inte manligt, men ack så bekvämt.

Dagen bestod fram tills dess att huvudvärken kom främst av en alltför högljudd Elin (märk tredje person) och jag ber om ursäkt som vanligt.
Personal note #2 den här veckan: Börja föra mindre oväsen-alltså sluta sjung så förbannat.
Faktum är att jag sjunger konstant, högljutt och falskt, men det är okej, för jag är äldre.
Idag sjöng jag mycket Backstreet Boys, Destiny's Child, Sir Mix a lot och "shake that laffytaffy".
I princip allt som jag kunde relatera till Nils rumpa.

Dagens låt: Scott Miller & the Commonwealth- Still people are moving everywhere

Something move me
so I feel like I'm moving again..
When you're on a one way track
there's comfort in just knowing that
It may look desperate now
But no matter what, no matter how
Still people are moving everywhere

//Elin