Elin och Anna

Helgen har varit fullspäckad, händelserik och rolig.

Fredagen innebar 20års firande av Emelie, hennes släkt och vi var där och myste och åt tills vi stupade.
Bästa presenten var Annas bok, uppskattad av alla, fast undangömd för farmor och farfar.

Klockan 08.00 på lördag morgon infann vi oss utanför en bygdegård mitt i skogen.
Den årliga mösamarchen tog plats och poliserna och tjuvarna var taggade till tänderna.
8 kilometer skulle avverkas, en sträcka vi klarade av på en sisodär 8 timmar.
Det innebär ungefär 30 cm i timmen, jag skyller på att vi Leifade.
Vårt första stopp intog vi vid första vägkorsningen, 50 meter från start.
Att vi ens kom fram är ett under och att vi inte kom sist tidsmässigt är ett ännu större under.
Däremot kan vi numera konstatera att ingen av oss är överdrivet bra på landskapsblommor.
Dock hade poliserna 28 rätt på snabbfrågorna, jämfört med tjuvarnas 12.. hosthost.

På kvällen bar det av till Pluto, som vanligt.
Från att ha varit tokigt trötta, blev vi övertrötta men fick tillbaka energi och var på topp igen.
Jag tackar en viss herres skateboard för det, samt en bar.
Dessutom är det kul att låtsas vara språkligt begåvad genom att blanda västgötska, hedemorska samt norska.

Jag började att städa mitt rum och sitter nu med ett berg av skit.
Ren jävla skit, överallt.
Varför kunde inte jag födas med förmågan att vara organiserad?

Och det är redan mörkt ute.

En intressant iakttagelse är att två av Colin Hays bästa låtar inleds på exakt samma sätt.
Antingen är det medvetet gjort av honom, eller så dras jag till sådana intron.
Det kan var jag.
Det har ju hänt förut.