Elin och Anna

På allmän begäran, bloggar jag.
Igår, i förrgår?
I förrgår åt jag årets första "riktiga" glass, tillsammans med Lusse liten.
Vi satt och lekte poeter i cafeterian, förklarade högt och tydligt hur underbart det var att avnjuta den första glassen tillsammans med varandra.
Vårigt härligt.

Förövrigt har jag nu ett antal korridorer jag undviker, vissa delar av skolan. Synd bara att man aldrig vet vem man mäter i trappan, och vem som kommer in i omklädningsrummet.
Som S sa, "man ska vara nogrann med vilka man väljer till ens vänner".
Annars, gör man som jag: Lever ett farligt liv, på gränsen till livsfarligt.

Idag hoppas jag att Anna tittar förbi.
Vi har slutat bitcha och har slutat bete oss som ett gammalt gift par för en gångs skull, och denna veckan har vi kunnat ha flera normala konversationer utan att en av oss boxar den andre.
16.30 får jag veta om la chica (tjejen för er utan språkbegåvning) säger hej.
Eller hejdå.

Roligaste hittills i veckan var när K kom in och hämtade vattenkokaren när vi såg på film, och J's mobil säger:
"Mail motherfucker".
Humor, humor.
Eller H idag: "Men alltså, jag ska inte hångla med henne, bara dricka öl!"


Ångesten denna vecka:
-Min härligt ickeexisterande förmåga att göra det jag ska.
-Det faktum att jag är uttråkad.
-Vetskapen om att folk försvinner.
-Knölarna på Max hals och haltandet.
-Projektarbetet.
-Min framtid.
-Trapptjejen.
-Klimatet.
-Den vanliga rädda-världen ångesten.

Tills vi ses igen, här har ni en gåta.
Ni ska förklara vad som hände, vem det var, hur allt hängde ihop vill säga.
Kan ni svaret, eller tror att ni kan lösningen, skriv/säg den.
Om ni inte kan den- googla den INTE, utan gissa.
Nåväl, gåtan:
Musiken tystnade och mannen dog.