Hej ensamheten!

Kära ensamheten,


Nu sitter jag här i min nya säng.
Helt plötsligt känns en 1.20 säng lite för stor för mig. Min alltför vänlige, och skäggige, broder tyckte att jag liknade en pygmé i den. Och jag är nästan tvungen att hålla med honom.
Under nattens gång kommer jag med största sannolikhet bli mörkrädd. Och hur jag än vrider och vänder mig kommer jag mötas av säng, säng och ännu mera säng.


Men det är bra. Jag är ensam på ett bra sätt.
Det finns dåliga sätt med.
Ensamheten, jag skall säga dig ett par sanningens ord.
Jag skulle kunna ha det sämre, jag skulle kunna vara helt ensam, ingen familj, inga vänner, ingenting.
Det finns sådana.
Och då får jag ont i magen på riktigt.
Jag känner en sådan tant.
Och idag grät hon en skvätt.
Och då kära Ensamheten, var det nästan så att även jag grät en skvätt.
Jag har blivit blödig.


På tal om blödig, jag är även lyckligt lottad på andra sätt.
Jag kan nämligen använda min kropp, och jag kan själv bestämma när jag vill gå på toa, och jag kan bestämma hurdan mat jag vill äta, och vilken sida jag ska sova på.
Det kan inte alla.


Ensamheten.
Från och med nu, ska jag försöka ta vara mer på det vi kallar
livet.


Amen, hallelujah.


Dagens låt: Colin Hay- My Brilliant Feet


the world it won't wait for you
its got its own things to do
the sun's gotta rise and drive another night away
and as i listen to the silence
i can hear thunder in the distance



//Elin

Kommentarer
Postat av: FIYAAA

Det där är anledningen till att jag inte klarar av att arbeta med äldre. Jag blir... deppad på att livet suger när man blir gammal. :( orka det.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback