Elin och Anna

Ikväll är sista kvällen familjen är samlad.
Äntligen.
Missuppfatta mig inte nu, jag tycker om min familj, jag tycker om min familj väldigt mycket.
Men, det finns några veckor under året, sommaren, då mor och far flyr sin kos, och då min broder även han, oftast drar iväg.
Dessa veckor är så gudomligt härliga.
Det är inte det att jag slipper tjat från mina föräldrar, alla ni som nånsin satt sin fot i mitt hus vet att tjat inte riktigt förekommer här.
Men jag behöver tid för mig själv.
Jag behöver få spela musik på högsta volym för att grannarna inte ska höra min sångröst.
Jag behöver ta lite ansvar någongång under året och känna på vuxenlivet med allt det innebär, vattna blommor, döda sniglar, handla mat.
Jag behöver få sova vart jag vill i huset utan att det ockuperas.
Jag behöver kunna bjuda hem besökare mitt i natten.
Jag behöver äta vidbrända kötbullar och överkokt spaghetti.
Jag behöver ensamheten.

Jag fick ett sms förut.
"Kiss me, I'm shitfaced! Dropkick Murphy's!!"
Två av mina vänner sviker och har nu åkt på både Hultsfred och Dropkick i Malmö utan mig.
Bägge gångerna har de ringt och skickat mindre uppiggande sms.
Ni ska få igen.

Dagens låt: Dropkick Murphy's- Kiss me, I'm shitfaced

Ahh, fuck it. Who am I shittin'?

I'm a pitiful site
And I ain't all that bright
I'm definitly not chisled from stone
I'm a cheat and a liar
No women's desire
I'll probably die cold and alone

But just give me a chance
Cause deep down inside
I swear I got a big heart of gold

//Elin