Elin och Anna

Idag hade jag ställt klockan för att komma upp i en relativt normal tid.
Men jag snoozade 2 timmar och vaknade efter min bror.
När jag åt frukost hade mitt jobb ätit lunch, och när jag åt lunch hade de klarat av eftermiddagskaffet.
Så när jag kom upp dit skulle jag lägga en dam, och det första hon gör är att ramla.
"Välkommen till jobbet Elin!"
Förutom ett fall lyckades jag göra en annan dam riktigt pissed off.
"Välkommen igen."

Och imorgon skulle jag åka till kusten tidigttidigttidigt.
Men sjukdom på jobbet gör att jag åker vid 13.15.
Och jag vägrar sova bland mössen och mutantspindlarna.
Och nu har tjuvarna kommit till kusten.
Ur led är tiden.

För att fortsätta mit konstanta tjat om jobbet blev jag idag påmind om allt när vi såg på inför Golden League.
Allt prat om 400's och Coaches och hurdles fick mig att längta.
Jag längtar tills jag står på DFW igen.
Jag längtar till att rusa in på Panther Stadium för att inte vara sen och göra suicides.
Jag längtar tills vi spelar volleyboll i parken.
Jag längtar tills vi festar i mörkret.
Jag längtar tills jag får sjunga så högt jag vill och känna vinden vina genom mina utrsträckta händer.
Jag längtar tills jag blir ilurad friterade grönsaker.
Jag längtar tills jag får vara halvpatriot.
Jag längtar något fruktansvärt efter det.

På söndag finns det mycket att göra men lite tid.
Hemresa från Hultö.
Modellträff.
Myskväll i nån park/sjö/?.

Nu borde jag packa.
Men lite te behövs nog först.

Dagens låt: Cat Power- Free

Dont be in love with the autograph.
Just be in love when you scream that song on and on
Free
Everybody come together

//Elin