Elin och Anna

Kan jag vara den enda som lyckats göra en 360 på "sälpulka"?
Om någon annan gjort en kan dem väl höra av sig, annars förklarar jag mig härmed världsmästare i det.

Igår impulsåkte jag, Gottis, Anna och Patrik pulka i backen.
Härligt med lite barnslighet.
Vi tävlade, "fortast in i nätet vinner". Jag och Sara vann, och när Sara fick stopp på sälen i nätet, fortsatte jag rakt igenom.. Anna kom god tvåa, men Patrik, han kom inte ens enda fram.

Pistgubben höll på att ta oss, fastän vi funderade på att bjuda han på varm choklad och Gottis pepparkakor.

Sedan bar det av hem till mig, nattligt filosoferande samt en kanna té med Gottis.
Vi letar febrilt, det gör vi, men det verkar inte som det finns nån som besvarar vårt letande.
Det känns lite tragiskt.
Men vi har ju tid på oss, och om det inte löser sig, då panikraggar Gottis vid 27 ½ års ålder.
Annars vet vi ju alla vad som händer...


I lördags åkte jag och moder AC till Gbg och letade dopkläder, hm kan jag komma undan med en 3 storlekar för stor klänning?
Pappa visade även prov på varifrån jag ärvt mitt sinne för bortförklaringar:
"Nej ni sa hämta oss vid Centralstationen, vid ingången mot GP, inte vid GP".


Lördagskvällen var mysig, jag och Gottis satt och grät till Lejonkungen.
Eller ja, Gottis snyftade, jag i egenskap av machokvinnans namne såg bara föraktfullt ned på Gottis.

Jag kan även tillägga att jag och Sara har kommit in i en hemlig fas som bara vi två vet om. En fas där man ena stunden är flummig som ett hus, hög som en groda, låg som en snigel och stark som ett kylskåp. (cred Ellen)
Vi döljer vår fas rätt väl, men tycker det är mäkta roligt att vi är inne i den bägge samtidigt. Fasen kan beskrivas som äkta kärlek till mindre uppskattade band, samt en aning teeny-tiny-itsy-bitsy nedstämdhet.

//Elin