Honey, loving you is the greatest thing, I get to be myself and I get to sing.
Jag slutade som vanligt tidigt. Det har blivit en vana att lyckas med att inte gå på lektionerna nuförtiden. Och som traditionen bjuder gick jag hem för att plugga. Men nej, Providence och Rachel Ray är ofantligt mycket mer intressant. Tack för den tv3.
Ikväll sitter jag och pluggar fysiologi och blir förbannad på mig själv. Jag kan inte stava, jag kan inte skriva, jag kan inte göra anteckningar. Återigen, som vanligt, pluggar jag.
Imorse hade jag körlektion. Som vanligt på måndagar. Återigen fick jag skäll av min körlärare för att jag inte läser någon teori.
Ser ni mönstret? Allt jag gör går på rutin. Jag vill inte ha ett schemalagt liv. Jag vill leva vilt och vågat, på kanten vid stupet med ett ben utanför och med adrenalinet pumpande. Jag vill inte vakna halv sju varje morgon och äta havrgrynsgröt med 4 skedar hallonsylt och en skvätt mjölk. Jag vill vakna och äta färsk ananas trots att det kliar på tungan. Jag vill inte att jag alltid ska veta vad som sker, låt det komma oförberett. Om jag får en allergisk reaktion, so let it be. Åtminstonde kom det som en överraskning. Carpe diem. Jag läser alltid del 3 av GP först, sedan dödsannonserna och sedan nyheterna. Imorgon ska jag börja med sporten och sen skita i resten. Imorgon ska jag inte gå efter min kalender utan göra det jag vill. Imorgon när jag tar ut Max för en promenad ska jag blunda och låta honom leda mig. Jag ska göra allt som faller mig in, och vara wild and crazy.
Idag diskuterades det hur det kändes att ha en inåtnavel. Ja, vad ska man säga, precis som en utåtnavel antar jag. Jag vet inte, jag gillar att ligga och klia mig i naveln, det skapar ett sorts lugn.Jag antar att grejen inte blir densamma med en inåtnavel, eftersom det tar emot och buktar ut, hur mycket man än försöker killa. Bäst med en inåtnavel är på sommaren när man fyller naveln med solskyddsfaktor och allt utom den blir brun. Och det där luddet som kan samlas är med rätt trevligt. Ibland har jag för mycket fritid och alltför mycket tid att ge utlopp för mina idéer på.
//Elin
Ikväll sitter jag och pluggar fysiologi och blir förbannad på mig själv. Jag kan inte stava, jag kan inte skriva, jag kan inte göra anteckningar. Återigen, som vanligt, pluggar jag.
Imorse hade jag körlektion. Som vanligt på måndagar. Återigen fick jag skäll av min körlärare för att jag inte läser någon teori.
Ser ni mönstret? Allt jag gör går på rutin. Jag vill inte ha ett schemalagt liv. Jag vill leva vilt och vågat, på kanten vid stupet med ett ben utanför och med adrenalinet pumpande. Jag vill inte vakna halv sju varje morgon och äta havrgrynsgröt med 4 skedar hallonsylt och en skvätt mjölk. Jag vill vakna och äta färsk ananas trots att det kliar på tungan. Jag vill inte att jag alltid ska veta vad som sker, låt det komma oförberett. Om jag får en allergisk reaktion, so let it be. Åtminstonde kom det som en överraskning. Carpe diem. Jag läser alltid del 3 av GP först, sedan dödsannonserna och sedan nyheterna. Imorgon ska jag börja med sporten och sen skita i resten. Imorgon ska jag inte gå efter min kalender utan göra det jag vill. Imorgon när jag tar ut Max för en promenad ska jag blunda och låta honom leda mig. Jag ska göra allt som faller mig in, och vara wild and crazy.
Idag diskuterades det hur det kändes att ha en inåtnavel. Ja, vad ska man säga, precis som en utåtnavel antar jag. Jag vet inte, jag gillar att ligga och klia mig i naveln, det skapar ett sorts lugn.Jag antar att grejen inte blir densamma med en inåtnavel, eftersom det tar emot och buktar ut, hur mycket man än försöker killa. Bäst med en inåtnavel är på sommaren när man fyller naveln med solskyddsfaktor och allt utom den blir brun. Och det där luddet som kan samlas är med rätt trevligt. Ibland har jag för mycket fritid och alltför mycket tid att ge utlopp för mina idéer på.
Dagens låt: Coldplay- Everything's not lost
When I counted up my demons
Saw there was one for every day
With the good ones on my shoulders
I drove the other ones away
So if you ever feel neglected
And if you think that all is lost
I'll be counting up my demons, yeah
Hoping everything's not lost
Saw there was one for every day
With the good ones on my shoulders
I drove the other ones away
So if you ever feel neglected
And if you think that all is lost
I'll be counting up my demons, yeah
Hoping everything's not lost
//Elin
Kommentarer
Postat av: Fridajj
haha, sant (: lite för mycket fritid x) inåtnavel ^^
Postat av: Grönis
Är inte Max mer eller mindre blind? Man kan ju vara lite smart trots att man är impulsiv, eller?
Trackback