Elin och Anna

Jag vaknade nyss, jag har vant mig vid att vakna tidigt av en råmande norrman som snakker norsk.
Vi kom hem igår, efter ett antal timmar i bussen, stämningen hem var lågmäld, ingen gjorde några direkta försök att prata.

Resan i norge var kjempebra.
Det faktum att 1 timmes walkabout på de norska stigarna mitt i natten blev 4 timmars walkabout mitt ute i skogen, på icke-existerande stigar gjorde inget. För vi fick se soluppgången och nu har jag nästan dygnat i Norge.
Allt som fattades var en ynka liten timme.

Jag har fått höra att jag är "dritdålig på att snakke norsk", men det gjorde tydligen inget, för jag försökte ju åtminstonde.
Jag har lärt mig en ny barnramsa.
Jag har hoppat studsmatta, paddlat kanot, lärt ut "armen i vinkel" och köpt en bok som visade sig ha ett helt annat innehåll än draperade diamanter.

Vi svenskar kan ha uppfattas som en aning högljudda ibland.
"Jag är inte full jag har pollenallergi"
"Jag är inte full jag är transexuell"
"Jag är inte full jag är bare norsk"

Norska språket har fått en helt ny vokabulär efter vårt besök:
Guleböj-banan
Lillerund-päron
Storerund-äpple
Långegrön-sockerärtor
Morot-morot
Hårrerund-kiwi

Det faktum att tallefjant på norska inte betyder ekorre gjorde oss besvikna.
Men numera heter det så.

Jag fick en skottsk rugbytröja.
Och jag agerade tolk åt en skotte som skulle färga håret.
Från pissgult till chokladbrunt.
Mora di har alltid rätt.

Dagens låt: Postgirobygget- Jeg er ikke full jeg er beautifull

jeg e'kke full, jeg er beautifull
jeg e'kke full, jeg er beautifull
en stor sjarmør
kanskje overstadig sjarmerende
men i aller høyeste grad levende
da blir det flaut først dagen derpå

//Elin