Högt upp i det blå.
Ibland händer det att min vilda fantasi löper amok och jag dagdrömmer gärna bort några timmar om dagen. Jag drömmer om hur livet hade kunnat vara och hur jag hade varit om jag vore någon annan.
Om jag vore någon annan:
Skulle jag kunna allt om genteknik och gener från födseln så jag slapp plugga nu.
Skulle jag vara sådär ödmjuk som bara är vissa förunnat, sådär att man har fingertoppskänsla när det gäller diskretion och pinsamheter.
Skulle jag ha ett förråd fyllt av lpskivor, vanliga cdskivor, kassetband, musiktidningar, musikaler och soundtrack.
Skulle jag vara en sådan som gjorde att alla kände att de hade känt mig i år och dagar, även om de träffade mig för fem minuter sedan.
Skulle jag vara mystisk, men ändå öppen.
Skulle jag ha ett sådant där utseende som väcker uppmärksamhet men på ett tidlöst vis.
Skulle jag säga vad jag tyckte till vem som helst, utan att behöva tänka på konsekvenserna.
Skulle jag vara bra på vad jag än företog mig.
Skulle jag ha humor som ingen annan.
Skulle jag kunna alla världens språk utantill och flytande.
Skulle min bokhylla vara överfylld av klassiker.
Skulle jag vara en sådandär som alla vill känna, men ingen egentligen gör.
Skulle jag vilja vara ensam.
Det finns nog inget bättre än att sitta och titta på allt folk som går förbi.
Gärna i en stad där ingen känner en. Då funkar det bättre, för då är det okej att stirra.
Det ultimata hade varit ett land långt bort, där man inte kan språket, och där man är osynlig.
Det bästa hade varit om man kunde vara någon annan, och göra saker som annars vore omöjligt.
Om jag vore någon annan:
Skulle jag kunna allt om genteknik och gener från födseln så jag slapp plugga nu.
Skulle jag vara sådär ödmjuk som bara är vissa förunnat, sådär att man har fingertoppskänsla när det gäller diskretion och pinsamheter.
Skulle jag ha ett förråd fyllt av lpskivor, vanliga cdskivor, kassetband, musiktidningar, musikaler och soundtrack.
Skulle jag vara en sådan som gjorde att alla kände att de hade känt mig i år och dagar, även om de träffade mig för fem minuter sedan.
Skulle jag vara mystisk, men ändå öppen.
Skulle jag ha ett sådant där utseende som väcker uppmärksamhet men på ett tidlöst vis.
Skulle jag säga vad jag tyckte till vem som helst, utan att behöva tänka på konsekvenserna.
Skulle jag vara bra på vad jag än företog mig.
Skulle jag ha humor som ingen annan.
Skulle jag kunna alla världens språk utantill och flytande.
Skulle min bokhylla vara överfylld av klassiker.
Skulle jag vara en sådandär som alla vill känna, men ingen egentligen gör.
Skulle jag vilja vara ensam.
Det finns nog inget bättre än att sitta och titta på allt folk som går förbi.
Gärna i en stad där ingen känner en. Då funkar det bättre, för då är det okej att stirra.
Det ultimata hade varit ett land långt bort, där man inte kan språket, och där man är osynlig.
Det bästa hade varit om man kunde vara någon annan, och göra saker som annars vore omöjligt.
Dagens låt: Johnossi- Man must dance
How many times do they have to tell you
that it's perfectly fine for you to dance around
naked when you're all by yourself
Cause' you, and you, and you and you
you're just a animal developed into
You and you and you and you
a monkey needs to dance so do you
//Elin
Kommentarer
Trackback