Elin och Anna

Nu skall jag berätta något som är stort för mig, och förmodligen kommer verka fruktansvärt egocentriskt för er. Men det är okej. I min värld, får man vara ego. Ett så negativt laddat ord som borde vara positivt. Iallfall när det gäller mig. För vi vet ju alla att världen faktiskt kretsar kring mig. Det är bara ni andra som kanske inte riktigt blivit införstådda med det ännu.
Hur som haver, hade vi labb idag på NK'n. Och vi skulle kolla vår blodtyp. S gjorde ett bra jobb, lugnade mig och så, och stack mig när jag var nervös, men jag svimmade inte. Och det är jag stolt över.
Anyways, 0- blev jag. Vet ni hur viktig jag känner mig bara för det?
 Det innebär, tror jag, att jag kan ge blod till alla, men bara få från vissa.
Okej, det sista var kanske inte så jäkla uppiggande men ändå.
Jag, lilla jag, kan faktiskt göra något för omvärlden.

Nu funderar jag på att resa världen runt med mitt blod och hjälpa folk.
Tänk på dem visitkorten bara:
 "Elin Gustafsson, universell blodgivare, hon som ger liv till jordens befolkning."
Oh.

Förövrigt gjorde jag det där idag som jag kanske skulle få ångra. Och det var okej. Det var mer än okej. Det var bra.
Hihi.
"Kan jag hjälpa att jag är så jäkla attractive då?


Sen grät vi. Eller som den känslokalla varelse jag är, så grät jag såklart inte, men the One and only lipande näst intill. För vi ska skriva en uppsats och ha nationellt prov.
"Välkommen kära IG, jag har väntat på dig en längre tid nu!"


Idag var jag och fikade med två personer som jag inte träffar tillräckligt mycket.
Det var mysigt. Vi firade Josis födelsedag. Och prövade balklänning.
Mums.
Och fick onda blickar, as usual.

Dagens låt: Dashboard Confessional- Awake

I'm scared to miss the way we used to talk
and if it's all forever lost
don't wanna know

//Elin